9 saker som du tar förgivet hemma, som är Galen lyx för oss

  1. Turister/andra utlänningar känns exotiska, vi blir glada och lite stirriga, precis som vietnameser blir haha…
  2. Vin/champagne, sur saft här kostar lika mycket som fem middagar, champagne pratar inte vi om. Skål!
  3. Mejeriprodukter; turkisk/bulgarisk yogurt, gräddfil, feta ost, keso, existerar inte här
  4. Toasits, el samt tvål på toan– finns allt detta då vet man att man är på ett lyxställe, typ lyxkrog
  5. Chocklad/smågodis. Vi lever efter devisen ”frukt är godis” och alla vet att det är förbannad lögn
  6. Salt, finns att köpa men aldrig framme på en vietnamesisk krog
  7. Torra kläder: är lyx, vi har fukt och svarta mögelfläckar på kläderna
  8. Köttbit– är inte så självklart här i Vietnam
  9. Diskmaskin/ugn/tvättmaskin med varm vatten. Allt här tvättas i kallt vatten och diskmaskin finns inte ens på restauranger. Tveksamt om ugnar finns


Saker som är norm nuförtiden

  • Att äta soppor och sallader med pinnar. 
  • Köpa en ny frukt/grönsak man aldrig har sett varje vecka
  • Man försäkrar sig att ”hund” inte ingår i rätten på menyn
  • Kör/hyr moppe utan körkort
  • Hälsar på alla, särskillt barn
  • Solskydd och myggmedel året om
  • +30C innebär att det är svalt

Sihanoukville, Koh Rong och Kampot

img_3917-1

”Aldrig att vi åker till Kambodia eller Filipinerna”så lät det när vi planerade våra resrutt hemma i Stockholm. Tänk vad man förändras när man reser!

Elva dagar i Kambodja lämnade oss slutkörda och fyllda av färgstarka intryck. Fortvarande gäller regeln att inget är som man trott att det skulle vara. 
* Kambodjanskor är de vackraste asiatiska kvinnorna jag har sett

* Kambodjaner ler med fina snälla leenden, pratar perfekt engelska och är riktigt sjyssta

* Kambodja ligger inklämd mellan Vietnam och Thailand, vilket innebär att maten är god

* Kambodja är det skitigaste och fattigaste landet vi har varit i, med de äckligaste toaletterna

* I Sihanoukville, Koh Rong och Kampot gick det fem utlänningar per lokalinvånare, hög koncentration av utlänningar alltså

* Kambodja är dubbelt så dyrt som grannländerna Thailand och Vietnam

* Allt betalas i dollars och allt avrundas uppåt 

Hello Cambodia!

Sihanoukville
 

Vi landade i Sihanoukville dagen före Halloween och checkade in på Serendipidy beachs, Led Zephyr. Led Zephyr är en murrig stor sunkkrog, under ägarbyte när vi var där, med tillhörande guesthouse och en generös Happy Hour mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen. 



Vi gjorde en egen pub crawl och hamnade på stranden där en rad strandkrogar radar upp sig. JJ längst ut var stället som lät mest. 

En truckbar!


Självaste Halloweennatten, följande kväll blev det ingen fest för vår del, vi var så slut att vi sov på det asketiska rummet 12 timmar i sträck. Vi brukar alltid festa på fel natt, när ingen annan är ute, det är lite av en tradition vid det här läget. Så ingen Halloween för oss i år.
Tredje dagen var det 30 minuters speedboat-tur ut till partyön Koh Rong. 

Farväl Sihanoukville, vi ses igen om fem dagar!

Koh Rong: Skräp och sandflugor

Det första som slog mig är att det ligger skräp överallt på Koh Rong, stranden däremot är ren. Vi bodde i partydelen av Koh Rong som heter Koh Toch, på en anspråkslöst ryskdriven guesthouse.

Anspråklös men ok, Happy Elephant
Det finns inga renodlade barer eller dansställen på Koh Rong, utan det var matserveringar/guesthouses på stranden som spelade musik på kvällarna. Det finns även arrangerade pub-crawls och partyboats som verkade roliga, men vi funderade om vi inte är för gamla för det. 

Skräpigt
Huvudbryggan Koh Rong, där åt vi en av de få inhemska rätter

De flesta på Koh Toch är turister/expats eller personal. Folk kommer från Ryssland, Tyskland, England, Frankrike men svenskarna lös med sin frånvaro. Det som var coolt var att huvudgatan var av sand, folk gick överallt barfota och det finns inga motorfordon på Koh Rong. 

Partybåten som verkade rätt rolig faktiskt
Såna coola pålstugor kunde man få bo i

Vi stannade i fem nätter på Koh Rong, vi åt fantastisk mat, bl.a. inhemsk krabba och bläckfisk på piren, en massa västerländsk mat och öl som gjorde att man svullnade upp som en ballong efter nästan halvår av lätt vietnamesisk kost haha. 

Västerländsk mat kostar 5-10 ggr inhemsk mat i Vietnam, men same same i Kambodia, det såg vi som en ursäkt att äta skräpmat hela vistelsen
Det värsta var sandflugorna som bits trots citronella myggmedlet, jag fick ett hundratals bett med allergisk reaktion som svullnade upp och kliade utav bara helvete. Det kommer hålla i sig minst två veckor, på vissa människor sitter det i längre än så. Jag applicerar kortisonkräm varje timme och även tigerbalsam ska inhandlas, det ska tydligen hjälpa.

Sandflugorna är genomskinliga, bor i sanden och känns ingenting när dom bitts. Glömde jag att säga att dom låter inget heller? Det är inte förrän nästa morgon man ser bitmärken

Kampot

Till Richards födelsdag hade jag bokat en natt i Kampot, Ramo resort i en bambubungalow på pålar i Kampot floden. Bussen från Sihanoukville till Kampot tar 1,5 timme och kostar $11 för två personer. I Kampot började vi gilla Kambodja lite mer, hitills var vi inte jätteimponerade ärligt talat.
Kampot är i närheten av Kep, där peppar växer. Kep peppar är jättedyrt ca $20 påsen! Kampot är en liten flod-by med massor expatrioter och lugn nattliv, skönt och gästvänligt. 



Ramo resort blev balsam för själen. På kvällen gled upplysta turistbåtar utanför vår veranda och speglade sig vackert i vattnet. Turisterna fotade oss där vi hängde i vår hängmatta nästan ovanför floden. Richard fick en dubbel regnbåge i födelsdagspresent av naturgudarna, direkt framför vår hängmatta. Personalen var supertrevlig och kan ordna utflykter med båt som plockar upp en direkt i hyddan. Vår bungalowtrappa gick direkt ned i floden och badringar erbjuds för den modiga som vill bada i floden, ingen vet hur djup den är. Kampot och Ramo resort är ett måste om du besöker Kambodja. Längre upp finns även Eco Lodge, verkar bra även den. 


Vi hann med några stilla öl på verandan innan det tuk-tukades ned till byn för att inta födelsdagsmiddag på Kampots anrika Rusty Keyhole. Där åt vi årets bästa västerländska måltid: 400 gram ribs med potatis, rödvinssås och husets röda. Efter maten sammanstrålade vi med amerikansk väninna från Danang som flyttade nyligen till Kampot, hon hade med sig en handfull med Kambodjabosatta expatrioter som gav oss massor med tips och tricks angående Kambodja. Bland annat varnade dom oss för hundarna som håller till vid sista mörka svängen innan Rama Resort. Vi ville promenera av oss maten, men den perfekta dagen hade kunnat sluta med ett gäng rabiessprutor istället.
Men det gjorde inte det; Richard fick en cool, exotisk födelsdag utan incidenter, vi var i säng igen vid midnatt.
Nästa dag efter en sen utcheckning och lite biff lok lak fortsatte den trevliga tonen på vår Kambodjaresa.

Biff lok lak kanske inte den mest exotiska rätt jag har ätit men den slank ner den med

Hej då Kampot, tack för ett fint dygn

Sista natten

Vi slog vi följe med vår amerikanska väninna och återvände tillsammans till Sihanoukville, denna gång Otres2 beach och det är som natt och dag från tidigare Serendipidy beach. 

Otres 2, svårt att tro att det är samma Sihanoukville, fast det är flera kilometer mellan stränderna
Stanna aldrig på Serendipidy beach utan åk direkt till Otres1 eller Otres2: det vet redan svenskar för där fanns det massor! Det är en chillad strandremsa med supersköna gästhus med inkluderade krogar. Vi hängde hela natten på Wish you were here och lyssnade på old school hip-hop, åt nachos och fick ner ett gäng tisdagsöl, som gick loss på 4kr styck.

Efter en kväll i hammocken drömde Richard att sängen gungade, ”Don’t drink and hammock”
Wish you were here baren, svårt att tro att det är djupaste vinter hemma, Wish you were here!
Jag och Sarah
Nästa morgon bar det tillbaka mot Sihanoukvilles flygplats, Saigon och vidare hem till Danang, home sweet home!

Sammanfattningsvisst

Skulle vi återvända till Kambodja? 

Man ska aldrig säga aldrig, men spontant: nej. 

Det finns såklart Phnom Pehn som jag har hört är en riktig pisstad, fast jag känner flera som har bott där i åratal, jag förstår ingenting. Sen finns det intressanta ställen som Angkor Wat/Siem Reap och grannbyn till Kampot, pepparbyn Kep som ska vara fint. Dit skulle vi i så fall åka.

Kambodja slog våra förväntningar, det var mycket bättre. Tuk-tuk ”maffian” var snälla som kattungar, folket var lika snälla som i Vietnam, fast med bättre engelska än vietnameser.

Prostitutionen existerade enbart i Sihanoukville, vi såg ett par mulliga tjejer i 30-års åldern, inte värre än i Stockholm. Vi märkte ingen drogförfall heller, inte ens på Koh Rong, som ska vara en ”partyö”.Farligaste drogen var i så fall öl och nachos.

Det som var mest förvånande var mängden av turister, efter åtta månader i Asien var det störtsta koncentrationen vi har sett. På alla tre orter! De jobbade på/ägde etablissemangen eller var gäster. Jag och Richard var stirriga. För oss var Kambodja lite som Mallis. Vi gissade var folk kom ifrån, käkade skräpmat och pratade engelska överallt. 

Kambodja är dyrt, skitigt och login håller låg standard, så jag vet inte varför det är så populärt. Vi träffade någon som har bott på ön Koh Rong i tre år, det är fullständigt otänkbart för oss. Jag kunde aldrig vänja mig vid ljummen piss/vatten med sand i fotknölsdjupt på alla toaletter, som man tog med sig på sin sittfotölj/säng sen. Fukt och konstant kliande.

Kambodja gjorde att vi tillfälligt tappade stinget för Laos och Burma, ja de fanns på tapeten ett tag. Alla intrycken har inte satt sig än såhär tre dagar efter resan, det brukar ta några månader. Men ja, som det hörs är det färgstarkt men inte alls dåligt på något sätt. 
Snarare som en pussel i denna resa. Vi behövde Kambodja.
Att landa i Danang efter vår resa kändes som att komma till Tokyo. Alla bilar, goda dofter, ljus, svag bris, toaletterna och vår lägenhet. Tutandet, kaotisk trafik och att ingen kan engelska kändes hemma igen. Vi upptäckte hur bra vi faktiskt kan hanka oss fram på vietnamesiskan, det är som om den blev bättre i Kambodja haha Ush jag känner redan nu vad vi kommer att sakna Danang.

Vår höst vid kinesiska havet

Det är drygt sju månader sedan vi lämnade vintersverige och sommaren är nu slut hemma. Men inte här i Vietnam. Det har äntligen blivit svalare, knappt 30 grader, vilket känns svalt efter denna sommar, som snittade på 40 plusgrader.

Augusti
Hela augusti gick åt att bygga upp vår webbshop med sidenmorgonrockar

Sex färger skaffade vi, här hallonröd, ej med på bild är limegrön, midnattsbrå och geisharöd
Inte bästa turen med solen när man fick vara modell igen!
 

Vi fick flytta från vår lägenhet, betongarbete i huset brevid drogs igång och det bilades det så ljudligt hela dagarna att vi hörde inte varandra även när vi skrek jättehögt. Byggjobbet är än igång idag. Vi flyttade till en lägenhet i samma kvarter på bottenvåningen som vi inte trivs i lika bra, eftersom den kändes instängd och fuktig. Men vi trivs i denna kvarter så det fick bli så.

Här är vardagsummet/köket längre in sovrum och dush
Man blir bortskämd med bostandard här i Vietnam, här är lägenheten som vi är lite missnöjda med
 

Man hade missat att bygga ventilation, byggnaden är ny, liksom allt annat här i An Thuongbyn. Min man åkte och köpte liljor till oss för att det skulle lukta gott hos oss och sladdade på moppen framför vår dörr, det hade regnat. Han skrapade upp foten och trottoarens smutsvatten kom in i hans sår de följande dagarna vilket gav honom en varig infektion som gjorde att han haltade nästan två veckor. Så vi blev alltså fast i den fuktiga lägenheten, ja man ska inte ha flyt alltid. Vi passade på att städa och vädra ur och det blev genast mycket bättre. När det regnar på kvällen tänder jag japansk rökelse och det doftar gott och exotiskt.

Augusti kom och gick, vi hade en smekmånad med våra nya vänner och kände oss involverade i ”byn”. Vi städade stranden en dag med 420 andra volontärer. Mest vietnameser. Tror vi hamnade med i lokal tv, som var där och filmade oss.

Danang cleanup vi städar stranden

två ton skräp ska vi ha fått ihop!


September

September började jag skriva för websiten Ett Annat Liv en gammal författardröm gick i uppfyllelse. Det är otroligt vad man skärper sig när man får 1000 unika läsare per inlägg. Det är väldigt lärorikt och jag ser mitt skrivande komma upp till en annan nivå. 

Jag tog en paus från Nomadernabloggen och webshoppen. På Facebook kommer jag att fortsätta att länka till inlägg jag skriver, oavsett om det kommer ut i Nomaderna eller Ett Annat Liv
Jag började intressera mig för sociala medier och öppnade;


Printerestkonto
– som jag anväder som privat inspirationskälla
Twitterkonto (adda mig nomaderna) 
Instagramkonto (följ mig  på Nomaderna2) bilder och taggar. Jag följer 400 konton mest svenska, resebloggare och inspiratörer, vissa fitnesskonton också. Jag försöker lägga upp en bild om dagen. 

Jag experimenterade även med Snapchat med det blev för mycket på en gång. Så nu tillbringar jag alldeles för mycket tid på nätet. Onsdagar är webbfria dagar dock och det är jätteskönt.

    Klippte och slingade håret gjorde jag också
    Nya håret uppskattades


    Oktober 

    Oktobers stora händelse är vår resa till Cambodja.Vi ska göra en  ”visarun” förra gången blev det till Laos över dagen. Nu blir det en kombinerad visarun, Haloween- och födelsdagsresa för Richard, i elva dagar. Vi åker den 30 oktober och är hemma igen den nionde november. Planen är att bo i Sihanoukville, sova ett par nätter på ön Koh Rong men även hinna med en dagsutflykt i Saigon. De flesta av våra bekanta här i Danang har vari/bott i Cambodja och överöser oss med tips. Men en sak denna resa har lärt oss är att byta ort varannan dag är inget för oss. Vi har redan gjort det, det var jobbigt.

    Dessutom har jag börjat läsa om digital marknadsföring och sociala medier. Webbshoppen fick väldigt liten trafik, vilket fick mig att läsa på om digital marknadsföring och sociala medier. Digital nomad communityn är inte särskillt utvecklad i Danang så jag har ingen att bolla idéer med. Jag har börjat att ta onlinekurser och eventuellt fortsätter jag plugga digital marknadsföring när vi återvänder hem.

    Vi kom fram till att vi har besökt 36 länder mellan varandra och att vi har lika många kvar åtminstonde. För varje ny land vi besöker blir vi sugna på tio nya. Egentligen borde vi aldrig återvända till våra favoritplatser, utan ständigt vidga vår värld. Det blir Cambodja nu närmast. Man ska egentligen åka och se och strunta i vad folk skriver/säger. Gili Travangan och Vietnam har inte det bästa ryktet, men det blev våra favoritplatser. Likaså är det med Kambodja och Sihanoukville, inget bra rykte. Vi återkommer med en rapport, inga rosa färger, jag berättar som det är! Kram och håll ut! 

    6 månaders resande: reflektioner

    3 månader blev en magisk gräns. Från början var resan en evig semester, varken veckodag eller budget existerade, vi levde i nuet och det var lördag hela veckan. 

    Lägenheten i Tokyo, packningen till Vietnam på sängen

    Travel burnout

    Tremånadsgränsen inträffade i Tokyo. Det var inte kul att gå ut fast vi befann oss i världens bästa stad, det enda vi ville var vara i en en dräglig bostad och att kunna laga egen mat, vi tröttnade på backpackerlivet. Hade vi inte dragit ned på tempot, hade vi förmodligen längtat hem just nu. Längtat till vår familji och vänner, skärgården, plockgodis, vin och ost, kebab och korvstroganof (som jag alltid saknar utomlands fast jag inte brukar äta det hemma) 
    Vissa kallar det för travel burnout; man blir gråtfärdig när man tänker på att släpa alla sina tillhörigheter på ryggen och leta efter ny adress. Vi var inte alls förberedda för denna svängning, som tur är tog vi denna fas graciöst. Vi krashade i den bästa för ändamålet lyan i Danang, Vietnam.

    Vi streamar serier i vår säng i Danang

    Tid

    När jag förberedde sabbatsåret, planerade jag en massa saker att göra; jag skapade listor på böcker och podcasts, researchade yoga retreats, språk- och matlagningskurser, startade en blogg, tog med mig systemkameran samt sparade länkar till online fotokurser. Jag skulle vara ledig, då kunde jag ju GÖRA en massa. Tid har dock blivit valuta i dagens samhälle. Att man äger sin tid betyder för mig att man är rik. Ibland tänker jag på hur det vore att vara pensionerad, är det så här vi skulle leva?

    Kan man verkligen leva så här?

    Bästa landet hitills

    Det blir fortvarande inte som man har tänkt sig, vilket gör resan så spännande. Det bästa landet är Vietnam. Vi gillar Danang för att timingen är bra, stan erbjuder det vi vill när vi vill det. Hade det varit första anhalten hade vi nog inte alls gillat stan, aldeles för lugnt. Danang-bor är sjyssta, chillade och oskuldsfulla. Man får bra logi och mat för pengarna, kaffet är beroendeframkallande, det är rent och luktar gott överallt. Vi trivs. 
    Nästbästa landet var Bali. Bali är vilt och exotiskt, det är ett paradis men män blänger om kvinnor visar knäna, försäljarna är respektlösa, amerikanskorna i Ubud tror verkligen att dom är Julia Roberts i ”Eat, prey, love” Klarar man av det, så är Bali som en gnutta himmel, med magiska morgonar, heliga riter och djungel, där kan allt hända. Ett plus är att svenska ungdomar vallfärdar till giliöarna, man kan då få prata svenska!
    Sist kommer Japan. Här handlar det om olycklig timing. Japan är en 2-veckors turistmål och passar inte som ett sabbatsår destination, Japan slukar energi och kassa i ljusets hastighet.

    Richard framför vår lya i Danang

    VAD GÖR VI EGENTLIGEN?

    Ja, vad gör folk som inte går till jobbet varje dag? I våra Bali och Japan poster kan man se att vi har rest runt en massa, de tre första månaderna. 
    Detta har vi gjort i Vietnam i 3 månader

    • Slukade poddar och serier 
    • Bloggade, fotade
    • Joggade i sanden och tränade sönder gummibandet hemma
    • Gick på spa 
    • Handlade på lokala matmarknaden 2ggr/vecka
    • Strandhängde vid solnedgångarna
    • Gick på Danang Electronic Carnival
    • Shoppade Hawaianas flip flops, guldfärgade Birkenstock, solhatt,  klädning och svart linne till maken
    • Bråkade med Skandiabanken
    • Beställde nya bankomatkort 2 ggr
    • Betalade kronofogden
    • Fick skatteåterbäring
    • Hajkade 14+14 km till lady Buddha
    • Suportrade Sverige i fotbolls EM
    • Firade min födelsdag hela dagen och halva natten 
    • Övernattade i Hoi An 
    • Pluggade vietnamesiska
    • Hyrde motorcykel och åkte runt Son Tra
    • Diskuterade affärsideér
    • Gick på H2O poolparty 
    • Planerade resten av vår resa
    • Långa middagar och sena nätter med nya bekanta 
    • Visum-förlängning i Laos 
    • Letade efter billigare bostad
    • Försökte få koll på det vietnamesiska köket
    • Startade en webbshop


    Äventyrare

    Det är inte bara svenskar som trygghetsknarkar på resan, även expats håller sig inom en snäv cirkel av sitt rum och dyra turisthak. Jag anser inte mig och Richard vara äventyrare, men lite öppnare än de flesta faktiskt, vilket är nytt för oss.
    Egentligen är alla sätt att resa bra sätt, man får alltid med sig någonting hem, jag är jätteglad att träffa andra resenärer på resan, oavsett nationalitet, läggning och ålder, gladast över svenskar så klart. Men jag har lärt mig att ta ”äventyrsbloggar” och ”lokala tips” med STOR gnutta salt. Jag var så inspirerad av artiklar om de som har tröttnat på hamsterhjulet hemma och som frigjort sig. Läser man mellan raderna så hänger dessa äventyrare oftast  i turiststråken och lever ett väldigt skyddat liv. Vi har träffat ngn enstaka person som går in i kulturen helhjärtat: som den där svenska 21-ringen som dejtade en muslimsk Lombok-tjej och pratade indonesiska efter ngra veckor, eller australiensiska Michael som har skitsvårt att bli förstådd på vietnamesiska, men det hindrar inte honom från att utropa ”chac-chan” (=sure!) och bränna ensam på sin moppe till mekongdeltat. En sak jag upptäckte: expats som rest längre än 2 år har slutat skryta på Facebook och i flera fall eliminerat sitt FB konto! 

    Richard i Sverige t-shan och jag rakt fram på Moc Mien café

    Framtidsplaner

    Jag läser på nätet hur man hemma sätter upp ljusglimtar att se framemot i höst och vinter. För första gången ngnsin lever jag i nuet. Jag vill inte att ngt förändras, vi har hittar Asiens hemlighet, eller en av dom och vårt lilla hippie community, andra nomader. Rent sakligt så stannar vi i Danang året ut. Ngn tripp tillbaka till Bali blir det däremot inte: flyg äter upp för mycket pengar. Dessutom är Bali dyrare. 


    Sista words of wisdom för dig som ska resa i 6 månader

    • Besök tandhygienisten innan du åker. El-tandborsten byttes mot engångstanborstar med tandsten och ilningar som resultat
    • Ta inte med några vita kläder/underkläder
    • Torr deo väger mindre
    • Lämna klänningar hemma, satsa på kjolar+toppar, 2 toppar per underdel
    • Ta kläder med lite spänst, 100% bommull hänger bara i tropisk klimat
    • Ta aldrig tips på restauranger från webben eller från lokalfolk om du inte vill äta pizza/pasta/mackor, sätt dig där byggarbetare och barn äter 
    • Kokosolja steker vi mat i, gör bullet-proof kaffe med, tarbort smink med och använder som ansikts och kroppsolja, förutom solskydd och deo, smartaste personliga produkt.

    Vietnam visa run till Laos

    Som svensk kan man söka en 3-månaders ”multiple entry tourist visa” hos vietnamesiska ambassaden i Stockholm, prislappen är 900kr (år 2016).
    Om man råkar ut för lyxproblemet att man vill förlänga sin vistelse i Vietnam då gör man följande.
    Man kan inte förlänga sitt visum utan att lämna landet. 

    Antingen tar man flyg, helst direktflyg, till ngn Kinesisk stad, Hong Kong, Kuala Lumpur, Bankok mm

    Eller så tar man landvägen, till ett grannland; Laos eller Kambodja. 

    Ännu en stämpel i passet: Laosvisum

    Vi valde i första hand ”det glömda landet” Laos. Tanken var att besöka centrala Laos under en vecka, trots att Laos är dyrare än Vietnam. Det som fick oss att välja Laos var att Laoiter ska vara oerhört tillbakalutade samt orten Vang Vieng som är en backpacker party-ort. Vi började undersöka reglerna för visum till Laos  (visumtvång) och det visade sig att det är olika priser beroende vilken tull man korsar, allt betalas i $ dessutom ändras priserna flera ggr per år. Jo mer vi researchade Laos desto mer tillbakalutade blev vi hahaha…
    Och sen så har vi Visa-van kontoret brevid vår port. Upplägget är som följer:

    • Visa van 5+5 timmar inkl lunch Å snack 380kr per pers
    • Visa letter för Vietnam visum 497kr 
    • Laos visum 35$ (298kr)
    • Vietnam visum single entry 25$ (214kr

    Sammanlagt 1141kr per person (2016 års priser)

    Denna gång hoppade vi över veckan i Laos eftersom man inte kan ta visa-van, utan får ordna transporten till och inne i Laos på egen hand. Vi var lite osäkra på hur korrupt byråkratin på gränsen Laos/Vietnam är, det kändes tryggare att göra detta i en grupp första gången.

    Rutten vi färdades gick förbi Hai Vanpasset och Lang Co

    Här är en fantastisk video som kartlägger olika sett att förlänga sitt visum från Danang

    https://m.youtube.com/watch?v=4qECPCGcj2E

    Så här gick det till:

    Upplockning 6:30 i grannhuset
    Vaknade runt 12:00 i vietnamesiska gränsstaden Lao Bao
    Proceduren på gränsen var förvirrande, man fick gå fram till olika luckor (6 st!) i tvärtom ordning, först stämpla in i Laos, sen stämpla ut ur Vietnam osv, griniga minibuddhas i mini-uniformer hihi 

    Sammanlagt 1,5 timme, tur att det fanns ingen annan förutom oss på gränsen.

    In i bussen (50meter framför gränsen) lunch och tillbaka till Danang.
    I bilen satt digitala nomader som varit på resa i 3+ år, alla i bilen hade brytit sig ut ur ekorrhjulet, alla ägodelar i en väska, alla lyckliga och vissa hade tom pensionen säkrad i form av en fastighet i egna landet, ett par pensionärer med ettårs visum, sammanlagt var vi 8 pers. Inte ofta man åker i ett sånt spännande sällskap! En engelsman funderade över svenska visumregler, jag kunde inte hålla Brexit-kängan tillbaka, då hördes en amerikan längre fram i bussen grymta om att ifall Donald Trump vinner så kommer hela världen bli flyktingar…

    Mat i Vietnam

    Precis som det var ris-eller-ris på Bali, är det risnudlar-eller-risnudlar i Vietnam.  Sen finns det vårrullar. 
    Det vietnamesiska köket skiljer sig ganska mycket regionalt, det jag vet ngt om är central-Vietnam kök. Menyerna på de lokala ställerna var inte på engelska och hade ofta 100 rätter på menyn. Det tycks som om man tar bort eller tillsätter ngn ingrediens i maträtten så blir det ett helt nytt namn. Här nedan följer vår fusklapp som vi navigerade menyerna med hjälp av.

    Födelsdagsmiddag på Madame Lan classy vietnamesiskt ställe
    Phõ är det övergripande namnet på risnudelsoppa.

    Mi Quang betyder  Quang provinsens nudlar, proteinet kan vara kyckling, fläsk eller räkor, ofta ett helt ägg i samt riskex, speciellt är att Mi Quang innehåller saltade jordnötter
    Bun bo Hue ibland grisblod i, mycket buljong och nötkött, inlagd rödlök till
    ***Bahn cahn (sopp-kaka) vår favorit, syftar på de tjocka nudlarna som innehåller tapioka mjöl

    Bahn cahn stället jag svimmade på 1:a dagen skulle DU gå in där?
    utsikten från Bahn Cahn krogen mot en matmarknad
    HELT AMAZING buljiong TOP NOTCH (7kr )
    det är lite mer protein i nudlarna pga tapiokamjölet

    Bun cha ca nudelsoppa med fiskpasta

    Bun mam vietnamesisk gumbo, tjock skaldjurs soppa

    Bun thit nuong risnudelsallad med fläsk

    Vårrullar (älskar alla)

    många vårrullar här får man rulla själv här med grillad spätt i Hoi An

    Banh xeo friterad rispannkaka med grönsaker och fläsk, rullas in i rispapper tillsammans med örter och doppas i sås

    Bahn trang cuon thit heo skiva fläskkorv rullas i rispapper vid bordet som ovan


    Banh bot Loc genomskinlig vårrulle med räkor i, rispannkaka

    bahn bot loc

    Goi cuon rispapperrullar inland med risnudlar bl.a



    Sen finns det

    ***Hai san skaldjur

    ***Com tam ris med kött och grönsaker på (favorit)

    Choo Tom sugarcanr prawn

    Can Khoai Mo potatissoppa

    Bo Luc Lac köttgryta 

    2 månader i Vietnam och vi håller på att äta oss igenom nya rätter i rasande fart, allteftersom vi går ut med nya bekanta från Vietnam. Jag skrev lite anteckningar om maten för att börja navigerna någonstans. Centralvietnam är inte så stor på insekter, katter, hundar, ormar mm. Vietnam har hitills resans godaste kök, men det krävs lite driv för att komma åt det. Vi hänger på lokalmarknaden, fotar, memorerar och går ut med lokalbor. I dagens läge guidar vi våra expat-vänner (som bott här i 1-3 år) till våra lokala favvo-hak. Samtidigt som vi känner oss ”duktiga” så tror jag att vi har bara skrapat på ytan.

    La Rue är lokalöl, 7 kr på krogen, även finkrogen, vilket gör det till en av världens billigaste öl-länder (28kr i kiosken på Bali)

    • Det finns även lokalt färsköl som smakar exakt som La Rue 2,5 l kanna för 7kr 😀