6 månaders resande: reflektioner

3 månader blev en magisk gräns. Från början var resan en evig semester, varken veckodag eller budget existerade, vi levde i nuet och det var lördag hela veckan. 

Lägenheten i Tokyo, packningen till Vietnam på sängen

Travel burnout

Tremånadsgränsen inträffade i Tokyo. Det var inte kul att gå ut fast vi befann oss i världens bästa stad, det enda vi ville var vara i en en dräglig bostad och att kunna laga egen mat, vi tröttnade på backpackerlivet. Hade vi inte dragit ned på tempot, hade vi förmodligen längtat hem just nu. Längtat till vår familji och vänner, skärgården, plockgodis, vin och ost, kebab och korvstroganof (som jag alltid saknar utomlands fast jag inte brukar äta det hemma) 
Vissa kallar det för travel burnout; man blir gråtfärdig när man tänker på att släpa alla sina tillhörigheter på ryggen och leta efter ny adress. Vi var inte alls förberedda för denna svängning, som tur är tog vi denna fas graciöst. Vi krashade i den bästa för ändamålet lyan i Danang, Vietnam.

Vi streamar serier i vår säng i Danang

Tid

När jag förberedde sabbatsåret, planerade jag en massa saker att göra; jag skapade listor på böcker och podcasts, researchade yoga retreats, språk- och matlagningskurser, startade en blogg, tog med mig systemkameran samt sparade länkar till online fotokurser. Jag skulle vara ledig, då kunde jag ju GÖRA en massa. Tid har dock blivit valuta i dagens samhälle. Att man äger sin tid betyder för mig att man är rik. Ibland tänker jag på hur det vore att vara pensionerad, är det så här vi skulle leva?

Kan man verkligen leva så här?

Bästa landet hitills

Det blir fortvarande inte som man har tänkt sig, vilket gör resan så spännande. Det bästa landet är Vietnam. Vi gillar Danang för att timingen är bra, stan erbjuder det vi vill när vi vill det. Hade det varit första anhalten hade vi nog inte alls gillat stan, aldeles för lugnt. Danang-bor är sjyssta, chillade och oskuldsfulla. Man får bra logi och mat för pengarna, kaffet är beroendeframkallande, det är rent och luktar gott överallt. Vi trivs. 
Nästbästa landet var Bali. Bali är vilt och exotiskt, det är ett paradis men män blänger om kvinnor visar knäna, försäljarna är respektlösa, amerikanskorna i Ubud tror verkligen att dom är Julia Roberts i ”Eat, prey, love” Klarar man av det, så är Bali som en gnutta himmel, med magiska morgonar, heliga riter och djungel, där kan allt hända. Ett plus är att svenska ungdomar vallfärdar till giliöarna, man kan då få prata svenska!
Sist kommer Japan. Här handlar det om olycklig timing. Japan är en 2-veckors turistmål och passar inte som ett sabbatsår destination, Japan slukar energi och kassa i ljusets hastighet.

Richard framför vår lya i Danang

VAD GÖR VI EGENTLIGEN?

Ja, vad gör folk som inte går till jobbet varje dag? I våra Bali och Japan poster kan man se att vi har rest runt en massa, de tre första månaderna. 
Detta har vi gjort i Vietnam i 3 månader

  • Slukade poddar och serier 
  • Bloggade, fotade
  • Joggade i sanden och tränade sönder gummibandet hemma
  • Gick på spa 
  • Handlade på lokala matmarknaden 2ggr/vecka
  • Strandhängde vid solnedgångarna
  • Gick på Danang Electronic Carnival
  • Shoppade Hawaianas flip flops, guldfärgade Birkenstock, solhatt,  klädning och svart linne till maken
  • Bråkade med Skandiabanken
  • Beställde nya bankomatkort 2 ggr
  • Betalade kronofogden
  • Fick skatteåterbäring
  • Hajkade 14+14 km till lady Buddha
  • Suportrade Sverige i fotbolls EM
  • Firade min födelsdag hela dagen och halva natten 
  • Övernattade i Hoi An 
  • Pluggade vietnamesiska
  • Hyrde motorcykel och åkte runt Son Tra
  • Diskuterade affärsideér
  • Gick på H2O poolparty 
  • Planerade resten av vår resa
  • Långa middagar och sena nätter med nya bekanta 
  • Visum-förlängning i Laos 
  • Letade efter billigare bostad
  • Försökte få koll på det vietnamesiska köket
  • Startade en webbshop


Äventyrare

Det är inte bara svenskar som trygghetsknarkar på resan, även expats håller sig inom en snäv cirkel av sitt rum och dyra turisthak. Jag anser inte mig och Richard vara äventyrare, men lite öppnare än de flesta faktiskt, vilket är nytt för oss.
Egentligen är alla sätt att resa bra sätt, man får alltid med sig någonting hem, jag är jätteglad att träffa andra resenärer på resan, oavsett nationalitet, läggning och ålder, gladast över svenskar så klart. Men jag har lärt mig att ta ”äventyrsbloggar” och ”lokala tips” med STOR gnutta salt. Jag var så inspirerad av artiklar om de som har tröttnat på hamsterhjulet hemma och som frigjort sig. Läser man mellan raderna så hänger dessa äventyrare oftast  i turiststråken och lever ett väldigt skyddat liv. Vi har träffat ngn enstaka person som går in i kulturen helhjärtat: som den där svenska 21-ringen som dejtade en muslimsk Lombok-tjej och pratade indonesiska efter ngra veckor, eller australiensiska Michael som har skitsvårt att bli förstådd på vietnamesiska, men det hindrar inte honom från att utropa ”chac-chan” (=sure!) och bränna ensam på sin moppe till mekongdeltat. En sak jag upptäckte: expats som rest längre än 2 år har slutat skryta på Facebook och i flera fall eliminerat sitt FB konto! 

Richard i Sverige t-shan och jag rakt fram på Moc Mien café

Framtidsplaner

Jag läser på nätet hur man hemma sätter upp ljusglimtar att se framemot i höst och vinter. För första gången ngnsin lever jag i nuet. Jag vill inte att ngt förändras, vi har hittar Asiens hemlighet, eller en av dom och vårt lilla hippie community, andra nomader. Rent sakligt så stannar vi i Danang året ut. Ngn tripp tillbaka till Bali blir det däremot inte: flyg äter upp för mycket pengar. Dessutom är Bali dyrare. 


Sista words of wisdom för dig som ska resa i 6 månader

  • Besök tandhygienisten innan du åker. El-tandborsten byttes mot engångstanborstar med tandsten och ilningar som resultat
  • Ta inte med några vita kläder/underkläder
  • Torr deo väger mindre
  • Lämna klänningar hemma, satsa på kjolar+toppar, 2 toppar per underdel
  • Ta kläder med lite spänst, 100% bommull hänger bara i tropisk klimat
  • Ta aldrig tips på restauranger från webben eller från lokalfolk om du inte vill äta pizza/pasta/mackor, sätt dig där byggarbetare och barn äter 
  • Kokosolja steker vi mat i, gör bullet-proof kaffe med, tarbort smink med och använder som ansikts och kroppsolja, förutom solskydd och deo, smartaste personliga produkt.

Vietnam visa run till Laos

Som svensk kan man söka en 3-månaders ”multiple entry tourist visa” hos vietnamesiska ambassaden i Stockholm, prislappen är 900kr (år 2016).
Om man råkar ut för lyxproblemet att man vill förlänga sin vistelse i Vietnam då gör man följande.
Man kan inte förlänga sitt visum utan att lämna landet. 

Antingen tar man flyg, helst direktflyg, till ngn Kinesisk stad, Hong Kong, Kuala Lumpur, Bankok mm

Eller så tar man landvägen, till ett grannland; Laos eller Kambodja. 

Ännu en stämpel i passet: Laosvisum

Vi valde i första hand ”det glömda landet” Laos. Tanken var att besöka centrala Laos under en vecka, trots att Laos är dyrare än Vietnam. Det som fick oss att välja Laos var att Laoiter ska vara oerhört tillbakalutade samt orten Vang Vieng som är en backpacker party-ort. Vi började undersöka reglerna för visum till Laos  (visumtvång) och det visade sig att det är olika priser beroende vilken tull man korsar, allt betalas i $ dessutom ändras priserna flera ggr per år. Jo mer vi researchade Laos desto mer tillbakalutade blev vi hahaha…
Och sen så har vi Visa-van kontoret brevid vår port. Upplägget är som följer:

  • Visa van 5+5 timmar inkl lunch Å snack 380kr per pers
  • Visa letter för Vietnam visum 497kr 
  • Laos visum 35$ (298kr)
  • Vietnam visum single entry 25$ (214kr

Sammanlagt 1141kr per person (2016 års priser)

Denna gång hoppade vi över veckan i Laos eftersom man inte kan ta visa-van, utan får ordna transporten till och inne i Laos på egen hand. Vi var lite osäkra på hur korrupt byråkratin på gränsen Laos/Vietnam är, det kändes tryggare att göra detta i en grupp första gången.

Rutten vi färdades gick förbi Hai Vanpasset och Lang Co

Här är en fantastisk video som kartlägger olika sett att förlänga sitt visum från Danang

https://m.youtube.com/watch?v=4qECPCGcj2E

Så här gick det till:

Upplockning 6:30 i grannhuset
Vaknade runt 12:00 i vietnamesiska gränsstaden Lao Bao
Proceduren på gränsen var förvirrande, man fick gå fram till olika luckor (6 st!) i tvärtom ordning, först stämpla in i Laos, sen stämpla ut ur Vietnam osv, griniga minibuddhas i mini-uniformer hihi 

Sammanlagt 1,5 timme, tur att det fanns ingen annan förutom oss på gränsen.

In i bussen (50meter framför gränsen) lunch och tillbaka till Danang.
I bilen satt digitala nomader som varit på resa i 3+ år, alla i bilen hade brytit sig ut ur ekorrhjulet, alla ägodelar i en väska, alla lyckliga och vissa hade tom pensionen säkrad i form av en fastighet i egna landet, ett par pensionärer med ettårs visum, sammanlagt var vi 8 pers. Inte ofta man åker i ett sånt spännande sällskap! En engelsman funderade över svenska visumregler, jag kunde inte hålla Brexit-kängan tillbaka, då hördes en amerikan längre fram i bussen grymta om att ifall Donald Trump vinner så kommer hela världen bli flyktingar…

Mat i Vietnam

Precis som det var ris-eller-ris på Bali, är det risnudlar-eller-risnudlar i Vietnam.  Sen finns det vårrullar. 
Det vietnamesiska köket skiljer sig ganska mycket regionalt, det jag vet ngt om är central-Vietnam kök. Menyerna på de lokala ställerna var inte på engelska och hade ofta 100 rätter på menyn. Det tycks som om man tar bort eller tillsätter ngn ingrediens i maträtten så blir det ett helt nytt namn. Här nedan följer vår fusklapp som vi navigerade menyerna med hjälp av.

Födelsdagsmiddag på Madame Lan classy vietnamesiskt ställe
Phõ är det övergripande namnet på risnudelsoppa.

Mi Quang betyder  Quang provinsens nudlar, proteinet kan vara kyckling, fläsk eller räkor, ofta ett helt ägg i samt riskex, speciellt är att Mi Quang innehåller saltade jordnötter
Bun bo Hue ibland grisblod i, mycket buljong och nötkött, inlagd rödlök till
***Bahn cahn (sopp-kaka) vår favorit, syftar på de tjocka nudlarna som innehåller tapioka mjöl

Bahn cahn stället jag svimmade på 1:a dagen skulle DU gå in där?
utsikten från Bahn Cahn krogen mot en matmarknad
HELT AMAZING buljiong TOP NOTCH (7kr )
det är lite mer protein i nudlarna pga tapiokamjölet

Bun cha ca nudelsoppa med fiskpasta

Bun mam vietnamesisk gumbo, tjock skaldjurs soppa

Bun thit nuong risnudelsallad med fläsk

Vårrullar (älskar alla)

många vårrullar här får man rulla själv här med grillad spätt i Hoi An

Banh xeo friterad rispannkaka med grönsaker och fläsk, rullas in i rispapper tillsammans med örter och doppas i sås

Bahn trang cuon thit heo skiva fläskkorv rullas i rispapper vid bordet som ovan


Banh bot Loc genomskinlig vårrulle med räkor i, rispannkaka

bahn bot loc

Goi cuon rispapperrullar inland med risnudlar bl.a



Sen finns det

***Hai san skaldjur

***Com tam ris med kött och grönsaker på (favorit)

Choo Tom sugarcanr prawn

Can Khoai Mo potatissoppa

Bo Luc Lac köttgryta 

2 månader i Vietnam och vi håller på att äta oss igenom nya rätter i rasande fart, allteftersom vi går ut med nya bekanta från Vietnam. Jag skrev lite anteckningar om maten för att börja navigerna någonstans. Centralvietnam är inte så stor på insekter, katter, hundar, ormar mm. Vietnam har hitills resans godaste kök, men det krävs lite driv för att komma åt det. Vi hänger på lokalmarknaden, fotar, memorerar och går ut med lokalbor. I dagens läge guidar vi våra expat-vänner (som bott här i 1-3 år) till våra lokala favvo-hak. Samtidigt som vi känner oss ”duktiga” så tror jag att vi har bara skrapat på ytan.

La Rue är lokalöl, 7 kr på krogen, även finkrogen, vilket gör det till en av världens billigaste öl-länder (28kr i kiosken på Bali)

  • Det finns även lokalt färsköl som smakar exakt som La Rue 2,5 l kanna för 7kr😀

Tokyo distrikt

Tunnelbanan

Är ett helvete i Tokyo. Inte för att det finns många linjer, och inte för att allt är på japanska, det har blivit mycket bättre. Det finns flera olika ägare, förutom subway finns det JR tåg, Yamanote, Odakyu-linjen etc. Det finns inget system som sammanflätar linjerna, går du ned i Yoyogi koen stationen, tex och ska till Ebisu, tar det 46 min, ingenstans står det att om du tar Yamanote linjen så tar det 5 min! Beroende på vilken ägare det är så ser du den tåg-kartan, dom är aldrig synkade tom namnen på stationerna är olikt! Det finns en lösning: bo centralt så du kan promenera och fokusera dig på en linje: Yamanote är cirkeln som går runt viktigaste stadsdelarna, till slut kommer du alltid till din destination:) Jag skulle rekommendera den.

Tokyo är min favoritstad. Det är en ny stad, så det finns inga historiska platser, museum eller minnesmärken som jag anser är måsten. Tokyo är flera småstäder i staden med varsin prägel. Här kommer min lista i fallande enl mig betydelse på Tokyo-måsten:

Shinjuku: östra (Kabuki cho) vuxet Disneyland, staden som kommer till liv vid solnedgången. Känner en som bodde där ensam i en hel månad – och jag förstår honom. Shinjuku kan hålla dig sysselsatt i en månad. Flygplatsbussarna stannar där. De stora varuhusen ligger där, liksom Shinjuku-parken, Yodobashi camera varuhuset där man kan handla elektronik taxfree mot uppvisning av pass, Robot cafe med sin galna Tokyo show, all you can drink restauranger, afterhours barer med seriösa afterhours till 9 typ, Golden Gai med 100 tals mini-pubbar där ibland bara 5 gäster får plats, stora fantastiska kusuri-ya (apotek med enorm sminkutbud) ja allt som en storstad ska ha har den. 

Shibuya

Shibuya: det berömda övergångsstället och Hachiko mötesplatsen är här. Shibuya är mer japanskt än ngt turistigare Shinjuku, här finns det gott om 20 åringar, modeaffärer och ett par klubbar, Womb och club Asia ligger här.

Roppongi: ligger lite off, söderut, Yamanotelinjen går inte dit. På dan är det bra med Roppongi hills komplexet, åka upp i Mori tower och på kvällen festa med amerikanska soldater och ryska modeller på Quest, Wallstreet eller 911, lätt skabbiga barer men klart annorlunda.

Gracery hotel in Sjunjuku
Nu har man enl mig gjort det väsentliga i Tokyo och bör ha fått lite feeling av vad 24 timmars staden går ut på.
Ueno, Akihabara och Asakusa är enl mig bonus och man kan lätt promenera däremellan. Akihabara har inte mer utbud än Yodobashi camera, Asakusas tempel suger jämfört med Kyotos, men Uenoparken däremot och Ameyoko shoppinggatan är värda ett besök. Hela området andas gammalt och lugn, bra ställe för konteplation, det finns badhus där oxå. Hela stadsdelen är lite sliten och sunkig, det är en motpol till Shinjuku och Shibuya. 

Det var en ytlig genomgång av Tokyos distrikt. Tokyo är en fantastisk stad att roa sig i, enligt mig är det framför allt det Tokyo är bra på. 

Ueno pond lugn mitt i stadsdjungeln

Mat i Japan

Till skillnad från vad många tror är inte det japanska köket hälsosammare än det svenska. Även om alger och grön té innehåller cancer bekämpande komponenter, återstår faktumet att det japanska köket består utav vetemjöl, socker och fritetad mat. 

yellow tail tonfisk sashimi
Under 6 veckor i Japan fick vi laga egen mat för att inte konstant må dåligt, råvarorna, särskilt fisk och skaldjur är det ingen fel på. Dessutom ska man inte förneka att maten presenteras i Japan mer aptitligt än hemma. 

Vackert upplagd måltid

Japaskt kök består inte av sushi, lika lite som svenska skulle bestå av smörgåsbord. Sushi är ett tilltugg. Att en japansk familji tar 15-bitars till middag är inte direkt vanligt. Vad äter dom då? 

Japansk frukost, ägg i soja, torkade alger, misosoppa och lax. Foto Brittmarie Sundell
En traditionell frukost består av misosoppa, ris, ibland med inlagd plommon (umeboshi) ibland med natto  (fermenterade bönör som man vispar till ett skum, mums för tarmfloran) och ngn slags torkad fisk. Japansk frukost är nog den bästa starten på dan för tarmfloran, ph värdet och stressmagar, även om det inte är den smarrigaste. Den förbereder lilla magen för en kavalkad av kolhydrater och socker.

Det som är störst i Tokyo och Kansai området är nudelsoppor:

  • Soba– japanerna är till förbannelse tokiga i bovetenudlar 
  • Yakisoba– soba stekt 
  • Ramen– smala vetenudlar
  • Udon– soppa med tjocka vetenudlar 

Risnudlar är ovanliga, är du glutenallergiker tough luck!
En populär rätt annars är…

Sista måltiden i Japan, ett sk ”tei-shoku” set meal med vackert upplagd tempura och annat smått och gott


Tempura– friterade grönsaker, räkor och ibland lite vadsomhelst
Du kommer säkerligen stöta på

  • Rice Curry– finns 3 sorter: nötkött, kyckling eller grönsaks, övervägande mild i kryddningen med mycket sötma
  • Tonkatsu: ris med panerade fläskkotletter ovanpå
  • Oden: godare i Kyoto än Tokyo, grönsaker som rättika och lotus samt ägg kokade i buljong, höstmat
  • Ål-låda (unagi) lite gubbmat söt saterad ål på risbädd
  • Okonomiyaki– tjock vetemjölsomelett med grönsaker och räkor indränkt i majonäs och söt brun sås
  • Tako-yaki (bild) bollar av okinomiyaki

Hemma i Kyoto tillagar Takeshi takoyaki i speciell takoyaki-häll
lägg märke till hur innehållet, i detta fall bläckfisk och syrade grönsaker läggs in sist i smeten
det krävs mycket snitts för att vända upp varenda takoyaki med en tunn pinne, inget för den rastlöse
Hai itadakimasu! (smaklig måltid)

Sen finns det olika varianter av ”hot pots” där man tillagar maten vid bordet, med eller utan buljong, råvarorna och kryddningen är likt, det enda som skiljer är vätskemängden (shabu-shabu och sukiyaki)

Faster Gienia och Takeshi skämmer bort oss med hemlagad suki-yaki sista gången vi gästar dom
 

Är du i Japan måste du äta dig igenom allt tycker jag. 

Överkurs

Har du besökt japan ett par gånger tidigare tycker jag att du tar det japanska köket till en ny nivå genom att boka privat rum på en kaiseki-riori restaurang i Kyoto. Det är lättfixat, men man måste ringa och boka (på japanska) så låt hotellet göra bokningen och ta en fast meny-set, jag tror inte det serverars á la carte. 
Obs! Det är en Kyoto-grej. Även om Tokyo har ett par sådana restauranger, så är dom lika oäkta som Tokyo ”geishor”
Det brukar vara små bungalows i en fantastisk japansk trädgård, där man blir serverad av en kimonoklädd kvinna, räkna med 1500-2000kr per person. Dyrt men värt, det sätter en hel ny nivå på vad en lyxkrog är, för mig i allafall. 
Ett annat måste är att checka in på ett zen tempel och äta det buddistiska köket, shojin ryori. Man går upp med munkarna, mediterar och äter mindfullt.

Nu till mig som är så grinig och know-it-all, här är det jag livnärde mig på i Japan: 

  • Litervist med kall te i petflaskor, uronté, grön té, mugité, jasminté etc
  • Mozuku- säljs i dl-koppar, gröna alger i vatten, det med citronsmak är godast
  • Tonfisk-sashimi eller helgrillad fisk
  • Tofu till frulle, lunch och middag

vänstra hörnet: mozuku, alger som är en av anledningarna till japanernas långa liv

det här är sådantt som jag livnärde mig på under mina drygt 40 dagar i Japan

Shopping i Japan

”Man super eller shoppar i Tokyo” utbrast min man en dag. Det må vara en grov generalisering, men inte för långt från sanningen. Jag finner detta att vara en del av Tokyos charm. Vad shoppar man då? 
Förutom de sedvanliga japan-souvenirer (träsnitts tryck, tyg väskor/nessesärer, samurajsvärd, pappersparaplyer, lackade skålar, ätpinnar, grön té, bommulls yukatas osv) brukar jag handla sånt som är svårt att få tag på på nätet eller i övriga världen.

allt detta fick plats i vår gemensamma 12kg rygga!
Go Pro inkl minneskort och pinne 2000kr och Sony hörlurar ned tung bas. Cremepuder, ögonskuggor (älskat Kate Tokyo skuggor

Teknik är fortvarande i toppklass och billigt. Man kan åka till Akihabara men behöver inte. Yodobashi camera kedjan (låt dig inte luras av namnet, det brukar vara 4-8 våningar varuhus med mycket mer än kameror) samt Don Quijotte har tillräckligt med elektronik att tillfredställa även en kräsen Tokyo-bo.

Dna Clair ansiktsserie (tvätt, tonic, essence och fuktgel, 1400kr för 1-årsförbrukning av produkter jämförbara med Kanebo)

Kosmetika, Tokyo är bäst för smink, definitivt bättre än Kyoto. Don Quiotte har brett utbud, men min favorit är Matsumoto kiyoshi kedjan. 

För dom som är intresserade; Shiseido och Kanebo säljs till ca 30% av priserna vi är vana vid. SKII är fortv hutöst dyrt. Jag brukar handla fullständiga hud program, man får peka på sitt ansikte och säga ”wash” ”tonic” ”essence” ”moisture” ”mask” det funkar. När det gäller smink gillar jag Sofina och Kate, se upp för färgerna i foundation, de är ofta vit-gula! Sen går jag loss på shampo, treatment och body soap, för det luktar godast, lödrar mest och man blir mjukast av, måste vara det japanska vulkanvattnet. Bästa badsaltet finns också här. 

Kvivar, Japan har en ulåldrig kniv-tradition. Jag brukar köpa vanliga japanska köksknivar för 50-200kr men det finns även för flera tusen kr. Gör det lätt för dig: Don Quijotte och alla varuhus har köksavdelningar med knivar som håller högre standard än de flesta hemma. 

100¥ shoppar (7kr) säljer plast, researtiklar och kontorsartiklar av förvånandsvärt hög kvalitet till låga priser. Tänk Muji.


Pennor (100¥ shoppen)

Överkurs: bommulls underställ/underkläder för tanter, medicin och grön té. Men det är nog mest min lilla fadäs.

Ansiktmask Lululemon, återfuktande

Vara VIP i Vietnam för en dag

Jag fyllde år till midsommar och vi lyxade till det rejält. Vi plockade friskt ur smörgåsbordet som Danang bjuder på. Efter nogran research lekte vi lyx-turister för en dag, hela kalaset kostade oss ca 1000kr för 2 personer!
Dagen började på Hotell Queens Fingers infinity pool på takterassen, 37kr per person kostar dagpasser för icke hotelgäster. Solsängar, wifi, palmer på taket, utsikt över kinesiska havet och Danang. Vi var ensamma hela förmiddan, mycket hög VIP-faktor.

Kinesiska havet och Lady Buddha nedanför

Middagen intogs på Madame Lan,  ostron på is, 2 sortens vårrullar och fläsk- spett bars in i rask takt. Vita dukar, inredning i fransk kolonial stil, blickandes över Han floden. Väldigt lyxig stämning. Ca 280kr för 2 pers.

Nedanför Madame Lan ligger båtar förtöjda iklädda i röda lyktor, smäktande musik ur hägtalarna medan man skådar Danang vackert upplysta broar och skyskrapor från floden. En timmes kryssning gick på 37kr per person. Framför allt romantiskt. 

Vi smälter middagen på Han floden

Som avslutning åkte vi upp till koreanska Sky Bar 36, open air disko på 36:e våningen. Väldigt flådigt ställe under bar himmel alltså. Inget inträde men männen får inte ha flip-flops på sig. Myggjagare hyrs ut mot deposition. 


Inklusive ölen som intogs vid poolen, i väntan på båten, båten, tak-diskot samt kvarterskrogen Vertigo (där vi såg Sverige tyvär åka ut ur EM) frukost-skumpan, Namunamus pasionsfrukt mousse (som intogs till frulle) och taxi t.o.r. sprack sammanlagt 1000kr. 

Snustorr prosecco 150kr
Passionsfrukt mousse ngn?

Hela dagen var oförglömlig, jag kände mig som en drottning, log hela dagen, min make hade gjort fantastiskt research. Det här ger lite uppfattning om vad det kostar att ”fläska på” en dag i Danang med nuvarande prisläge.