Läs detta innan du beställer mat på Bali

Först trodde vi att det inte fanns något annat på Bali än olika varianter på Nasi Goreng (nasi = ris, goreng = stekt) eftersom det står något med nasi respektive goreng i alla menyer.

Den bästa maten finns ofta där det inte står något på engelska. Det finns så klart turistrestauranger med helt okej mat, men vem vill äta helt okej mat när det finns lokala smarrigheter, där skolbarn och arbetare trängs? Jag vill härmed slå ett slag för det balinesiska köket i det här inlägget. Jag och Richard har riktiga strulmagar, Richard har resemage och jag är glutenöverkänslig, men inte en endaste gång blev vi sjuka. De restauranger vi åt på ville inte ens vår chaufför (som vi hyrde till utflykten) köra oss till.

Frukost gado-gado, tomatjuice och kaffe (det rosa i skålen är dressing)

Här är gloslistan som har öppnat det balinesiska köket för oss, spara eller memorera den så klarar du dig på Bali:

  • Ayam: Kyckling
  • Ikan: Fisk
  • Babii: Gris
  • Sayuran: Grönsaker
  • Udang: Räka
  • Cumi: Bläckfisk
  • Babek: Anka
  • Mie: Vetenudlar
  • Garam: Salt
  • Kolak: Efterrättssoppa som jag fick smaka hos min indonesiska kompis när vi gick på gymnasiet, som jag måste ha igen. Det är en vaniljsmakande kokkosnötssoppa med banan. Dessvärre verkar det vara en Jakarta rätt.
  • Nasi Campur: Ris (röd eller gul) och olika grönsaks-skaldjurs eller kött-tapas till
  • Sayur hijua: Är vattenspenat med chilisås
  • Gado gado: En vegetarisk rätt med jordnötssås (se bild längre ner)
  • Cap cay: Knaprigt sateade grönsaker i lätt buljong
  • Babii gulung: Spädgris och svål serverad med ris och smakrik soppa

Min favoriträtt är bakso, balinesisk phô, risnudelsoppa med kinesiska köttbollar.
Richards däremot är babii guling, förut enbart serverad vid högtider, spädgris, ris, svål och soppa.

I vagnarna finns hälsosoppan själv, det ska kosta motsvarande 20 kronor ha pengarna redo, fråga priset och betala innan du får soppa, ett tips från en som är lättlurad
Det brukar vara risnudlar i, köttbullarna kan innehålla lite gluten och så den starka såsen, mums! Bakso heter rätten.
Cap Cay.
Babii guling.
Ett av frukterna är nashi (päron) resten vet kanske du? Gott var det i alla fall!

Gado-gado.

bl_ingasundell

Bali bäst, sämst och vad kostar Bali?

Bali är onekligen en av de mest hajpade turistmålen i Asien. I början älskade jag att vara på Bali, men det berodde på att vi lämnade Sverige i februari och såg solen för första gången på flera månader.

Utan Giliöarna hade dock Bali varit en snudd på besvikelse.

Här är det bästa och sämsta på Bali.

Bali – Bäst
Giliöarna, Trawangan
Gili Trawangan skiljde sig från partyöarna Koh Tao (Thailand) och Koh Rong (Kambodja). Det var genuinare,  mer genomtänkt musik och allmänt fräshare. Matmarknaden erbjöd fantastiska rätter. Ifall vi skulle återbesöka Bali, skulle vi flyga till Lombok och så småningom ta båten över till Giliöarna.

Snorkling tur, Gili Meno
Gili Trawangan, första minuterna
Gili Vikings dykskola

Ubud

Detta är andra orten på Bali som jag skulle återbesöka, fastän just i Ubud fanns de oskönaste människorna. Ubud väcker känslor, sånt är bra. Jag skulle bo i norra delen av stan, nära till djungel och hajkingleder, bo på en resort och köpa månadskort på Yoga Barn. Jag skulle besöka ett spa varannan dag, menyerna är oändliga! Det säljs böcker om hälsa, yogakläder, ekologiska butiker och bio med mera. Ta med den stora plånboken.

Oförglömliga djungelpromenader i Ubud.
Sådär en helt vanlig entre till en ”family compound”

Sanur

Rekommenderas varmt, särskillt för seniorer, inte för att det är en pensionärsstad. Sanur är etablerad med fem kilometer lång strandpromenad, små krogar, massage och en snäll strand, det är rent. Trottoarer och strandpromenader är annars ytterst ovanligt på Bali.

Solnedgång och snälla vågor, Kuta, perfekta stället att lära sig att surfa

Uluwatu

Jag skulle inte återbesöka Uluwatu, en gång räcker tycker jag. Det var magiskt med stora vågor och proffssurfare långt nedanför klippan.

Åk och se stränderna, solnedgången och surfarna på Single Fin-restaurangen, om inte pizza står som högsta önskan ät ”Baksu” från vagnmannen 200 meter innan ingången. I Uluwatu skulle jag inte stanna mer än tre dagar, det finns inget att göra där om man inte är en proffssurfare.

Jimbaran

Åk inte dit, det är skitigt och skaldjurswarungerna är turistfällor, stränderna är smutsiga med hundlik spolade iland.

Kuta (Seminyak, Legian, Kerobokkan)

Själva Kuta är lite grisigt, australenska partypubar fyllda med australienare (de flesta från Perth). Stränderna norr om Kuta har höga koncentrationer av turister, barnfamiljer osv.

Bali – Sämst
Åtta månader in i vårt resa kan jag säga att Bali gav oss mest skinn på näsan när det gäller företagsamma försäljare. Innan Kambodjaresan läste jag om tuk-tuk maffian i Sihanoukville, Kambodja. ”De kan omöjligen bli värre än i Ubud” tänkte jag. Det var sant, Ubuds taxiförare gav mig en bra jämförelseskala för vad jag anser är riktigt jobbigt. Efter Ubud har Vietnam och Kambodja varit piece of cake!

En annan sak som är vanlig på Bali är att man av någon anledning ofta nedgraderas till ett sämre rum på hotellen. Betalade jag extra för ”garden view” fick jag en vägg framför fönstret, betalade jag extra för AC, var det ingen AC, betalade jag extra för 35kvm rum blev det 18kvm rum, ja ni hajar. Ändå bodde jag på gangska många ställen. Som svensk så vill man inte klaga, men någon gång var det nödvändigt. Jag vet inte om man sparar rummen för att försöka få ut mer pengar eller vad.

Dricks: det läggs på 10-20% service-avgift på notorna så dricksandet utöver det är helt frivilligt, men om du lämnar stora sedlar får du ofta ingen växel tillbaka. Det tas ut en dricks utöver serviceavgiften så att säga.

Balineserna fular sig, ofta, men de gör det med ett leende.

Jag uppfattade Bali som ett hälsomecka: döm min förvåning över all sockerlösning i juicerna och pizzahak-epidemin i Ubud. Socker är ”gulan” på indonesiska, se upp för den om du tänkte äta hälsosamt!

Alltid bra logi på Bali
Såhär ser Sasakkillarna ut, glada och chillade

Sammanlagt tillbringade vi 36 dagar på Bali. Vi sov i snitt för 176kr natten, här finns en lista över ställen vi sov på. Därutöver spenderade vi i snitt 670kr per dag. Vi bodde på budgetställen, åt enbart på lokala krogar (warungs) och reste alltid med Über (ca 50% av taxiptiset vi normalt skulle ha betalat). Ändå blev det en del pengar som gick åt. Fisketuren slukade några tusenlappar och en stor Bintang kostar i affären 28 kronor, min man dricker öl.

Missa ingenting från Inga och Richards resande liv – gilla Ett annat liv på Facebook:
https://www.facebook.com/plugins/page.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fettannatliv%2F&tabs=timeline&width=340&height=150&small_header=true&adapt_container_width=true&hide_cover=false&show_facepile=true&appId

bl_ingasundell

Gili Trawangan blev oväntat vår favoritö

Gili Travangan blev en vattendelare under vår resa. Det blev en läxa att 1) inget är som man tror 2) tro inte allt du hör, åk dit och se själv. Många beslut vi fattade efter Gili Trawangan grundade sig på denna erfarenhet. En av årets läxor.

Efter ett youtubeklipp där ett par blev väckt av minareternas öronbedövande larm klockan fyra på morgonen, samt Lonely Planets varningar att ensamma kvinnor blir överfallna på de muslimska Giliöarna, såg jag inte framemot vår resa ut, måste jag erkänna. Men sagt var sagt och vi var klara med Ubud.

Dagen kom, jag var på min vakt och lite olustig inför båtresan. Det hade brunnit i Ubuds centralmarknad, trafiken var kaotisk och vår transferbuss var en timme försenad. Båtturen på en och en halvtimme gick dock supersmidigt, trots alla varningar jag hade läst på nätet. Vi slumrade till och det började regna när vi anlände. Från sekunden våra tår borrade sig ner i sanden älskade vi Gili Trawangan. Kanske för att det regnade, kanske för att strömmen hade gått och ön var alldeles tyst, mörk och lugn med svajande palmträd, sånär som på den jättesnälla ladyboy som hälsade oss välkomna och serverade oss varsin Bintang.

Gilli Trawangan är lagom stor, man kan cykla runt den på 40 minuter och huvudbefolkningen heter Sasak, de är muslimer. Säljarna orkar inte hetsa, inga ”taksi-taksi?” inga tiggande barn, INGEN GALEN TRAFIK! På Giliöarna får varken hundar eller motorfordon finnas, ingen rabies, inga avgaser, bara lugnt och skönt. Katter fanns det däremot gott om och de är ett statusdjur. De är feta, bortskämda, vackra och blasé mot gästerna. Inte undernärda och överlyckliga såfort de fick uppmärksamhet, som på Bali. De kindnappas ibland och används senare som bytesvara bland ö-beolkningen fick vi veta.

Det finns en matmarknad mitt på ön, där serveras det grillade skaldjur, olika spett, soppor samt traditionellt mat. Avslappnad stämning överallt.

Första gången någonsin som vi satt i en ”swim-up” bar. Det är en träningspool för dykare, så precis bakom oss var den 5 meter djup och dykelever låg i. Nej, vi kissade inte i poolen.

Vi hamnade på ett nyöppnat Kanadensisktägt ställe, Good vibes. Greg och hans inhemska personal gör allt för stämningen, på ett okonstlat sätt, som bara ömänniskor kan. Allt på Good vibes händer i baren/receptionen. Det finns ingen simbassäng, men det är cirka 200 meter till stranden, ingen minibar eller tv på rumnen. Rummen är fräsha och sängarna sköna. Varje rum har en liten möblerad veranda. Den hederliga balkonggroggen dukades fram efter dushen, men den kunde vi glömma, visade det sig. Hotellet är så litet och intimt att gäster samt personal vinkar genast ned dig till repan. Ta med dig groggen och koppla in din Iphonemusik, bara du är social. Gili Trawangan står i rak motsats till Ubud, där alla känns väldigt introverta och självupptagna.

Getter är vänliga på Gili Trawangan

Någostans där på ön kom minnerna tillbaka till mig från hur det var när jag var utbytesstudent i Japan, för hundra år sen. Konstigt nog kände vi oss aldrig gamla eller udda i vårt gäng, för alla gästerna på Good Vibes inklusive personalen blev ett temporärt kompisgäng. Vi fick reda på vilken fest som gäller för kvällen, vi fick hjälp med att hyra cyklar och åka med hela gruppen på en snorkeltur till ön mitemot, Gili Meno.

En öl på Gili Meno en molnig dag
Gili Meno var magisk den med

Det finns cirka fem barer på Gili Trawangan som turas om att ha sin veckodag. Blue Marlin, som även är en dykarskola, har förvånandsvärt rediga gin tonics, imponerande ljudanläggning som spelar tung house på torsdagar. Sama Sama är reaggaebaren med rasta liveband. Ombak bar är min favorit. Den ligger nästan ute på ringleden som går runt hela ön, serverar happy hour till 23:00 av killar med afro-frisyrer som dansar och shottar oavsett ifall det finns gäster ellet ej. Killarna har roligt och det smittar av sig. När vi var där hade en ny kille provanställning, det var en mullig indones med bakåtslick som jag och Richard kallade för ”advokaten”. Han var lite obekväm och jag tror inte att advokaten är kvar där idag. Mittemot Ombak bar finns det en beer-pong bar som är omåttligt populär bland de yngre gästerna.

Good vibes ägaren Greg längst fram, Richard i snåret, två fina svenskar till höger om Greh och det är jag som tar fotot

En dag hyrde vi cyklar för 30 kronor och cyklade ön runt. Det tar 40 minuter normalt, men för oss tog det en hel dag. Antingen var det karismatisk personal, happy hour på sköna strandhak eller så satt någon från Good Vibes och vinkade ned oss. Ja, vi kom inte snabbt framåt.

Gili Trawangan är väldigt gayvänligt, vissa kvällar kunde ett vanligt pub-häng förvandlas till dramatiskt dansuppvisning bland killarna som tävlande om varandras gunst.

Gili Trawangan blev därmed en ögonöppnare och hitills vår favoritö. Det är den perfekta mixen av tropiskt paradis, turkosblått vatten, bra snorkling, bra och blandad musik, bra stämning och god mat. Det är få öar som kan plocka in alla poäng.

Och larmet från minareterna klockan fyra på morgonen? Den kom enbart vid middagstid, och det är bland det vackraste jag har hört. Om du känner till någon ö som har både bra musik, härliga stränder och god mat, snälla dela med dig!

Våra Gili Trawanganleenden fastnade i våra ansikten i flera veckor framåt.

Följ Inga och Richards resa genom världen – gilla Ett annat liv på Facebook:

https://www.facebook.com/plugins/page.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fettannatliv%2F&tabs=timeline&width=340&height=150&small_header=true&adapt_container_width=true&hide_cover=false&show_facepile=true&appId

bl_ingasundell

Vi testade världens dyraste kaffe Luwak Coffee – gjort på bajs

På den officiella turistbyrån i Ubud (Yaysan Bina Wisata öppet från klockan 08:00 till 20:00) finns det pärmar med olika utflyktspaket till fasta priser. Vi hyrde en chaufför hos turistbyrån med sex förplanerade stopp, för 600 000 Indonesiska Rupiah (cirka 420 kronor), då var inte entréavgifterna medräknade. Det skrivs mycket om chafförer på Bali, folk råkar ut för ockerpriser, bli körda till ställen chaffören har avtal med, i vissa fall blir det hotfullt. Vi valde en offentlig turistbyrå för att kringgå eventuellt strul och vi var väldigt nöjda med dagen. Vi kunde scouta nya orter, för att se om vi ville stanna där framöver.

Först på agendan var Mengewi Royal family temple – en stor park med ett inhägnat område i mitten där turister dessvärre inte fick gå in i. Menstruerande kvinnor var överhuvudtaget inte välkomna, vilket jag och Richard fnittrade åt. Hur skulle vakterna kolla det?


Andra stoppet blev en av höjdpunkterna: Parean coffee garden and spices. Vi blev guidade i en trädgård för att se hur peppar, vanilj, kakao, kaffe och kanel växer. Där blev vi serverade en avsmakningsmeny med välgörande teer och olika kaffesorter, som kokkoskaffe till exempel. Klart lysande huvuddrycken var världens dyraste kaffe luwak coffee. Det är mårdkatter som äter mogna kaffebönor och avföringen rostar man i en panna ovanför eld. Inte så fräscht kanske. Dessutom sitter mårdkatterna i en bur och får inte välja de bästa kaffebönorna att äta, vilket den skulle göra om den levde i frihet. Vi PK-blundade då vi inte visste förhållandet för djuren innan det var för sent. Vi köpte inte med oss något Luwak kaffe på grund av det och kommer inte att stötta denna industri framöver heller. Kaffet däremot var gott. Starkt med rund smak och lite bittert. 

Såhär växer peppar
Så svårtillgängligt växer ”snake fruit”
Kakaobönor
Mårdkatter söta, men i bur inte okej.
Vi fick smakade tolv koppar teer och kaffe var, sen blev det toalettbesök
Så bryggdes Luwak Kopi
Luwak kopi
Här ska vi dricka världens dyraste kaffe

Tredje stoppet var Ulu Danu Temple vid sjön Beratan, som är nog Balis kändaste tempel vid vattnet, det man brukar se på foton. Det var en vacker syn, men eftersom man inte fick gå in, tyckte vi det var lite trist.

På vägen till fjärde stoppet passerade vi ”Strawberry hill” där jordgubbar odlas, tack vare det svalare klimatet i bergen. Man kan inte köpa jordgubbar någon annanstans på Bali än just på strawberry hill. Jag bestämde mig för att passa på och köpa en låda, det var ganska dyrt. Men mest fascinerande var Ubudbornas reaktion på jordgubbarna. Det måste poängteras att Ubudbor är väldigt slipade affärsmän. Alla vi stötte på slutade med det dem höll på med och helt förhäxade stirrade på mina vackert inslagna jordgubbar som jag bar på. Vissa människor hade halvöppen mun, vissa pekade och sa ”strawberry”. Det finns tydligen ingen balinesiskt ord för jordgubbar. Ett hett tips om du ska hem till en balines: ta med dig en låda jordgubbar så får du vänner för livet!

Gubbar från ”Strawberry Hill”.

Gitgit vattenfallet var vår fjärde stopp och den andra höjdpunkten, jag fick verkligen mersmak för vattenfall. Man fick gå ned genom en tät Jurrasic Parkliknande djungel och väl framme belönades vi med ett 30 meters vattenfall med kallt bergsvatten. Det var magnifikt! Vilken styrka, det där var ingen vattenfall man ställer sig under!

Vattenfallskärlek!

Färden fortsatte till norra Bali och staden Lovina. För första gången insåg jag att Bali är fattigt. Klimatet är klart svalare på norra Bali och stränderna var lavasvarta, vilket skapade gangska dystert intryck. Där blev vi körda till en restaurang på stranden, men vi ville prompt till en folklig warung. Jag vet inte om det enbart gäller Bali, men restauranger på stranden har oftast sämsta maten.

Det var helt underbart och folktomt i de mineralrika varma källorna

Vi avslutade vår dag med dagens tredje och sista höjdpunkt Banjar varma vattenkällor, beläget på norra Bali. Det varma vattnet var mineralrikt och uppvärmt naturligt av vulkanisk aktivitet. Det var lungt, lummigt vackert och  framförallt billigt. I plurret kände vi av att dagen hade varit lång och jordgubbarna väntade i bilen på oss.

Sammanfattningsvis skulle jag verkligen rekommendera att göra en sådan här tripp.

bl_ingasundell

Yoga och detox i Ubud

Ubud var inte vad jag hade förväntat mig och samtidigt var Ubud så mycket mer.

Ubud är fullständigt exploaterat av amerikanska turister (priser står i USD), pizza är standardmaten, försäljare och tiggare är arroganta, man måste påminna om att få växel tillbaka, de aggressivaste taxiförare jag har någonsin mött och stan är väldigt högljudd fastän det inte finns något nattliv. Jag hade förväntat mig en enkel yogaby där djungel är det enda som hörs, haha.



Yoga

Ubud har däremot ett etablerat koncept och det är yoga och detox. Här finns fantastiska yogastudios och skönhetskliniker samlade på en liten yta och till helt överkomliga priser.

De fem stora yogastudios är:

Utöver dessa fem stora finns det en handfull privata små studios och Ashrams.

De stora fem har workshops, lärarutbildningar och holistiska spabehandlingar. Vissa har aktuell (yoga) litteratur, organiska kaféer, detoxprogram, ayurveda och andra spabehandlingar, ja ibland även shamaner.

Urspungligen tänkte jag ta en kurs i Balinesisk dans men insåg att min make skulle tråkas ihjäl medan jag går på mina lektioner. Istället övertalade jag Richard att följa med mig på en yogaklass. Jag brukar välja hatha-, vinyasa-  eller ashtangaklasser för att de är atletiska och mindre meditativa. Richard gnällde lite att yoga är tråkig, flummigt och ingen riktig sport, så jag bokade in oss på hatha advanced på Yoga Barn och vi ställde oss längst fram. Den manliga läraren som såg ut som en balines men pratade amerikansk engelska var jättebra. Han var skärpt, metodisk och prestigelös. Han tog sig tid på att korrigera våra asanas och Richard fick vad han tålde hihi. Hans rygg hade tydligen hoppat rätt när vi gjorde ”båten”. Sista halvtimmen av 90-minuterspasset gjorde läraren galna akrobatiska övningar och tjejerna sparkade varandra i ansiktet när de försökte att hänga med. Jag insåg att mitt sabbatsår är misslyckad om jag inte lär mig att stå på huvudet eller åtminstonde stå i brygga.

Jag är ingen yogi, men det var mitt livs bästa yogaklass. Jag kan se mig själv fastna på Yoga Barn i ett par veckor. Det var beroendeframkallande!

När vi var på Yoga Barn, såg jag information om en tredagars detox för $345 det var där tanken föddes på att göra en detox. Alla Yoga Barns platser var slut, denna detox är tydligen väldigt populär.

Detox

Yoga Barns detox innehöll:

  • ”Garden Kafe Fresh Juices, Wheatgrass Shots, Herbal Teas, Coconut Water, etc.
  • Detox Guidebook, Herbs and Supplements
  • Daily Classes in Yoga, Breathwork & Meditation
  • Daily Workshops in Detox & Nutrition
  • Colonic Hydrotherapy and Enemas
  • Optional Healing & Ayurvedic Treaments
  • Outing to Balinese Sacred Water Healing Temple”

Som tur var finns det fler detox program i Ubud än Yoga Barns. Mitt val föll på Cocoon Medical Spa, ”Detox Deep Hydrate package” som bestod av:

  • Colon Hydrotherapy – wash away build-up of toxins from your digestive system
  • 3 Infrared Sauna – burn calories and release harmful toxins
  • 5 days Juicing – properly nourish your body of the essential nutrients needed for a healthier you!


Cocoon är en skönhetsklinik med behandlingspaket som man sällan stöter på annars. Priserna är ca en tredjedel av Stockholmspriser. Vampyr ansiktsbehandling med ditt eget blod, vitamininjektioner, stammcellsförnyelse, botox, laser, ja allt kan man få här. Ubud är skräddarsydd till en krävande klientell och jag älskade det!

Hur var Cocoon då? Var det en hydda mitt i djungeln som har kommit över ett parti botoxsprutor?
Cocoon spa är den proffsigaste spaat jag har varit på, den ser ut som en modern helvit loungebar med liggstolar som vetter ut mot risfält, det luktar citrongräs överallt, man får vit bommullsyukata och sköna tofflor allt är top notch!

Mina tarmfickor masserades ut ( man får magmassage under behandlingen) och jag fick känna på hur det är att inte ha spända tarmar. Mjuk mage är bra, hård mage betyder gas och den ställer till en hel del jobbighetet. Jag fick en liten föreläsning om tarmar under varje behandling.

Efter varje behandling fick man fyra små koppar med härligheter för tarmarna. Man skulle dricka i tur och ordning:
1. Spirulinashot
2. Passionsfrukt juice
3. Kokosolja
4. Probiotisk yogurt (ni vet den sötsmakande i små gula flaskor)

Jag svalt och vinglade omkring i några dagar, var världens tristaste middagsdejt, ja min man var måttligt road av min detox och tarmprat. Trots allt hårt jag skrev om Ubud i början, är det ett ställe jag skulle vilja återvända till. Temat för denna resa har just varit att ingenting är som man tror, ha!

Inga och Richard testar Kutas nattliv: Party, show och farliga drinkar

Kuta, Legian, Seminyak och Kerobokan hänger sömnfritt ihop på samma strand. Efter Tysta Dagen, Nyepi i Sanur, flyttade vi till Legian på gränsen till Kuta beach. Ett ställe som gjorde stark intryck på oss var pop-up baren Spunkys. En hiphop-bar där gästerna var i gymnasieåldern, men eftersom indonesier ser unga ut, såg de ut att vara i puberteten. Groggarna var starka och kostade sju kronor glaset. Pojkarna shottade tequila i Nalle Puh-glas, blåste rökringar från sina cigaretter och såg allmänt världsvana ut. Det kändes som om vi var med i dokumentärfilmen ”Kids”. En man fick en takeaway-grogg med sig upphällt direkt i en plastpåse. Så typiskt att jag inte hade kameran med mig. Vi var så fokuserade på att festa att vi tog inget med oss det som vi riskerade att bli av med. Vi fortsatte till Ground Zero, där en bomb sprängdes år 2002, mellan Engineroom och Sky Garden. Regeringen i Indonesien är muslimsk och har infört 300 procent spritskatt. Balineser däremot är hinduer och livnär sig av turismen, de känner sig förtryckta av Jakartas stränga lagar. Detta är bakgrunden till att bomben sprängdes mitt i Balis turistmecka mellan två populäraste diskotek. Detta hade avsedd effekt, då attentatet skakade turistnäringen på Bali i flera säsonger framöver och skapade rubriker runtom i världen.

För att kringgå den höga spritskatten och locka turister med billig sprit, säljs det mycket hembränd alkohol på barerna, du har kanske hört talas om metanolförgiftningarna på Bali?

Richard lärde mig hur man ser om det är metanol i spriten. Man tänder på spriten i en shotglas med en tändare. Brinner det med en gul låga är det metanol (träsprit) och skall hällas ut, brinner det med en blå låga däremot är det etanol, det vill säga sprit och är drickbart.

Kuta är australiensarnas bakgård och alla i Kuta verkar komma från Perth. Det känns som Kutas nattliv är starkt australieninfluerat. Redan första kvällen slog vi följe med ett trevligt aussie-par från Perth, Jack och Tahlia. De minns sina somrar i Kuta sedan de var i femårsåldern då de fick balinesiska barndomsvänner som ingick i vårt Kuta partycrew.

Jack, Tahlia, Jag, Richard och någon som fotobombar oss på Eikon.

Gå ut – Ställen i Kuta

Det som gäller i Kuta är Sky Garden, Engine room samt Eikon som har en ”all you can drink”-kväll för 70 kronor. Dock  hänger lokala maffian, som jobbar i dörren och ”Red Bulls” som är ett kriminellt Mc-gäng från Australien där.

Turister, oftast från Australien, blir förgiftade/rånade/nedslagna utanför dessa ställen på veckobasis. Facebookgrupper jag var med i postade foton på illa tilltygade turister med jämna mellanrum. Vår nya vän Jack, hade inte hunnit vara i Kuta i mer än en vecka innan han fick ögonbrynet spräckt, just däromkring. Hela Bali var just så, fullt av motsägelser och kontraster.

Med hjälp av ett par rabatthäften köpte vi 20 vodkaredbulls till vårt sällskap

Ett ställe med trevlig och lätt stämning var Y Sport bar som är värdar för Little People of Indonesias show, som är en show med wrestling/dans. Jag log så mycket att mina kinder krampade. Det var mycket gulligt och interaktionen mellan publiken och artisterna var väldigt respektfull.

Efter showen fick man komma upp till artisterna och ta ett foto
Den energi och glädje som artisterna spred gick inte att gå miste om, härlig stämning!

Kuta lämnade ett leende på mina läppar, även om det inte var särskilt sofistikerat och drum and basemusiken på högsta volym var lite jobbig. Jag tycker mig ha uppfattat viss snobbism när det gäller Bali, att Ubud ska till exempel vara mycket ”finare” än Kuta. Vi lämnade fördomarna hemma i Sverige och bestämde oss att ta in Bali, hela Bali rakt av som det är. Nästa ort var långt mer sofistikerat än Kuta och även där fanns det motsägelser.

Missa inget från Inga och Richards liv på resande fot – gilla Ett annat liv på Facebook:

https://www.facebook.com/plugins/page.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fettannatliv%2F&tabs=timeline&width=340&height=150&small_header=true&adapt_container_width=true&hide_cover=false&show_facepile=true&appId

bl_ingasundell

Balinesiskt nyår och fiske på Bali

Sanur påminde mig om traditionella kurorter som de i Spanien. Sanur är Balis första etablerade turistort, som började välkomna turister redan under 1950-talet. Det finns små mysiga barer (som vi hann aldrig besöka) och en 5 kilometer lång strandpromenad. Turisterna i Sanur är lite äldre, trottoarerna är snälla (och existerar överhuvudtagetvilket är mer än man kan säga om övriga Bali) stranden är långgrund dessutom, allt detta gör att Sanur känns sansad. Det var i Sanur som jag förstod hur mycket orterna skiljer sig från varandra på Bali. Sanur påminde varken om Uluwatu eller Jimbaran.

Barerna fick vänta eftersom vi hade tajmat in Indonesiens största helg: nyår, som infaller på olika datum från år till år, beroende på när solförmörkelsen infaller. I år var det den nionde mars, då firades tysta dagen, Nyepi. Under Nyepi får man inte vistas ute på gatorna eller använda el under 24 timmar. Balis enda flygplats stängs ned.

Anledningen till det är att, under solförmörkelsen flyger onda andar över Bali och man vill lura andarna att tro att Bali är övergivet. Nyepi börjar klockan sex på morgonen och bryts inte förrän samma tid nästa morgon. Dagen innan Nyepi är det en gatufest och parad av monstren, sk ogoh-ogoh som verkligen ser onda och groteska ut.

I Sanur bär religiösa funktionärer en svartvitt rutig sarong som är specifik just för Sanur. De ser även till att ingen bryter utegångsförbudet under Nyepin. Bryter man den regeln kan man i värsta fall hamna i en cell. Vi tände lampan när vi gick på toaletten, det gick knappt fem minuter innan det knackades på vår dörr.

De svartvitrutiga sarongerna är typiska för Sanur och representerar motsättningar mellan gott och ont, svart och vitt

Intressant att de flesta monstren var kvinnor
Ogoh-ogoh som tagen ut en mardröm

Balinesernas inställning till det spirituella är imponerande. Jag önskar att vi hade mer av det hemma. ”Vi stänger ner Arlanda och arresterar turister som vistas på gatorna” kan du tänka dig? Under paraden stängdes trafiken ned och när den väl kom igång igen, hade världens minsta kattunge fastnat i banavskiljaren.

Min man trotsade (den helt galna) trafiken och räddade den lilla kraken. Det är otroligt vilken liten överlevare, som förstod direkt att han skulle bli räddad, han kramade om makens underarm med alla tassar som en liten koala. Hoppas att hans mamma hittade snabbt till honom och tröstade stackaren, annars lär hon ha hört hans pip under tysta dagen, som började i gryningen.

Det var rätt skönt att inte höra ett endaste ljud under Nyepin, Balinesiska städer håller annars en  hög ljudnivå.
Efter Nyepin var det dags för vår första turistaktivitet: vi hyrde vi en motorbåt hos Bali deep sea fishing för att fiska jiggingtrolling och popping.

Jigging, (svenskepilk) betyder att man skickar draget till botten och vevar den snabbt upp igen.

Trolling är när man sätter fast spöna på båten och släpar dragen eftet båten.

Såhär går trolling till, eazy!

Popping, fiske med ytgående drag som man rycker och vevar in den så att det plaskar på ytan.

Min man är en fiskefantast och det här har stått på hans bucket list.
Vi blev upphämtade kl 05:30 på vårt hotell och hoppade på båten i Nusa Dua.

Tidigt i gryningen lämnar vi Nusa Dua
Richard fiskar utanför berget med flyghundar

De två besättningsmännen som följde med oss, gjorde allt för att vi skulle få en öförglömlig dag. Det lyckades dom med. Vi kände oss som Brad och Angelina hela dagen. Det saknades aldrig snacks/läsk/vatten/frukt, fiskeställen spanades, spön förbereddes och när vi snorklade så matade de fiskarna så de kom närmare oss.

Tonfisken som skulle snart grillas

Vi fick upp en fem kg tonfisk som en strandrestaurang på ön Lembongian grillade åt oss. Vi såg en ung delfin jäkta förbi oss i gryningen, en stor skölpadda som simmade med oss i vattnet och en koloni flyghundar hängandes upp och ned utanför ön Nusa Penida. Vad häftiga de var som torkade sina svarta läderaktiga vingar i solen. För att inte tala om snorklingen: de gul-svartrandiga platta fiskarna kom och hälsade på oss, en större variant av de elektrisktblå- och svartrandiga samt näbbfiskarna.

På väg till Nusa Lemborgian för att avsmaka den nyfångade tonfisken
Mums!
En snorkeltur ingick
Som fisk i vattnet
Besättningen bjöd verkligen till 😉

Helt uppfyllda av mäktiga upplevelser var vi nu redo för vår nästa destination: Kuta, följ med!

Gilla ”Ett annat liv” på Facebook för att inte missa nästa text om Inga och Richard.

https://www.facebook.com/plugins/page.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fettannatliv%2F&tabs=timeline&width=340&height=150&small_header=true&adapt_container_width=true&hide_cover=false&show_facepile=true&appId

bl_ingasundell