Sihanoukville, Koh Rong och Kampot

”Aldrig att vi åker till Kambodia eller Filipinerna”så lät det när vi planerade våra resrutt hemma i Stockholm. Tänk vad man förändras när man reser!

Elva dagar i Kambodja lämnade oss slutkörda och fyllda av färgstarka intryck. Fortvarande gäller regeln att inget är som man trott att det skulle vara. 
* Kambodjanskor är de vackraste asiatiska kvinnorna jag har sett

* Kambodjaner ler med fina snälla leenden, pratar perfekt engelska och är riktigt sjyssta

* Kambodja ligger inklämd mellan Vietnam och Thailand, vilket innebär att maten är god

* Kambodja är det skitigaste och fattigaste landet vi har varit i, med de äckligaste toaletterna

* I Sihanoukville, Koh Rong och Kampot gick det fem utlänningar per lokalinvånare, hög koncentration av utlänningar alltså

* Kambodja är dubbelt så dyrt som grannländerna Thailand och Vietnam

* Allt betalas i dollars och allt avrundas uppåt 

Hello Cambodia!

Sihanoukville
 

Vi landade i Sihanoukville dagen före Halloween och checkade in på Serendipidy beachs, Led Zephyr. Led Zephyr är en murrig stor sunkkrog, under ägarbyte när vi var där, med tillhörande guesthouse och en generös Happy Hour mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen. 



Vi gjorde en egen pub crawl och hamnade på stranden där en rad strandkrogar radar upp sig. JJ längst ut var stället som lät mest. 

En truckbar!


Självaste Halloweennatten, följande kväll blev det ingen fest för vår del, vi var så slut att vi sov på det asketiska rummet 12 timmar i sträck. Vi brukar alltid festa på fel natt, när ingen annan är ute, det är lite av en tradition vid det här läget. Så ingen Halloween för oss i år.
Tredje dagen var det 30 minuters speedboat-tur ut till partyön Koh Rong. 

Farväl Sihanoukville, vi ses igen om fem dagar!

Koh Rong: Skräp och sandflugor

Det första som slog mig är att det ligger skräp överallt på Koh Rong, stranden däremot är ren. Vi bodde i partydelen av Koh Rong som heter Koh Toch, på en anspråkslöst ryskdriven guesthouse.

Anspråklös men ok, Happy Elephant
Det finns inga renodlade barer eller dansställen på Koh Rong, utan det var matserveringar/guesthouses på stranden som spelade musik på kvällarna. Det finns även arrangerade pub-crawls och partyboats som verkade roliga, men vi funderade om vi inte är för gamla för det. 

Skräpigt
Huvudbryggan Koh Rong, där åt vi en av de få inhemska rätter

De flesta på Koh Toch är turister/expats eller personal. Folk kommer från Ryssland, Tyskland, England, Frankrike men svenskarna lös med sin frånvaro. Det som var coolt var att huvudgatan var av sand, folk gick överallt barfota och det finns inga motorfordon på Koh Rong. 

Partybåten som verkade rätt rolig faktiskt
Såna coola pålstugor kunde man få bo i

Vi stannade i fem nätter på Koh Rong, vi åt fantastisk mat, bl.a. inhemsk krabba och bläckfisk på piren, en massa västerländsk mat och öl som gjorde att man svullnade upp som en ballong efter nästan halvår av lätt vietnamesisk kost haha. 

Västerländsk mat kostar 5-10 ggr inhemsk mat i Vietnam, men same same i Kambodia, det såg vi som en ursäkt att äta skräpmat hela vistelsen
Det värsta var sandflugorna som bits trots citronella myggmedlet, jag fick ett hundratals bett med allergisk reaktion som svullnade upp och kliade utav bara helvete. Det kommer hålla i sig minst två veckor, på vissa människor sitter det i längre än så. Jag applicerar kortisonkräm varje timme och även tigerbalsam ska inhandlas, det ska tydligen hjälpa.

Sandflugorna är genomskinliga, bor i sanden och känns ingenting när dom bitts. Glömde jag att säga att dom låter inget heller? Det är inte förrän nästa morgon man ser bitmärken

Kampot

Till Richards födelsdag hade jag bokat en natt i Kampot, Ramo resort i en bambubungalow på pålar i Kampot floden. Bussen från Sihanoukville till Kampot tar 1,5 timme och kostar $11 för två personer. I Kampot började vi gilla Kambodja lite mer, hitills var vi inte jätteimponerade ärligt talat.
Kampot är i närheten av Kep, där peppar växer. Kep peppar är jättedyrt ca $20 påsen! Kampot är en liten flod-by med massor expatrioter och lugn nattliv, skönt och gästvänligt. 



Ramo resort blev balsam för själen. På kvällen gled upplysta turistbåtar utanför vår veranda och speglade sig vackert i vattnet. Turisterna fotade oss där vi hängde i vår hängmatta nästan ovanför floden. Richard fick en dubbel regnbåge i födelsdagspresent av naturgudarna, direkt framför vår hängmatta. Personalen var supertrevlig och kan ordna utflykter med båt som plockar upp en direkt i hyddan. Vår bungalowtrappa gick direkt ned i floden och badringar erbjuds för den modiga som vill bada i floden, ingen vet hur djup den är. Kampot och Ramo resort är ett måste om du besöker Kambodja. Längre upp finns även Eco Lodge, verkar bra även den. 


Vi hann med några stilla öl på verandan innan det tuk-tukades ned till byn för att inta födelsdagsmiddag på Kampots anrika Rusty Keyhole. Där åt vi årets bästa västerländska måltid: 400 gram ribs med potatis, rödvinssås och husets röda. Efter maten sammanstrålade vi med amerikansk väninna från Danang som flyttade nyligen till Kampot, hon hade med sig en handfull med Kambodjabosatta expatrioter som gav oss massor med tips och tricks angående Kambodja. Bland annat varnade dom oss för hundarna som håller till vid sista mörka svängen innan Rama Resort. Vi ville promenera av oss maten, men den perfekta dagen hade kunnat sluta med ett gäng rabiessprutor istället.
Men det gjorde inte det; Richard fick en cool, exotisk födelsdag utan incidenter, vi var i säng igen vid midnatt.
Nästa dag efter en sen utcheckning och lite biff lok lak fortsatte den trevliga tonen på vår Kambodjaresa.

Biff lok lak kanske inte den mest exotiska rätt jag har ätit men den slank ner den med

Hej då Kampot, tack för ett fint dygn

Sista natten

Vi slog vi följe med vår amerikanska väninna och återvände tillsammans till Sihanoukville, denna gång Otres2 beach och det är som natt och dag från tidigare Serendipidy beach. 

Otres 2, svårt att tro att det är samma Sihanoukville, fast det är flera kilometer mellan stränderna
Stanna aldrig på Serendipidy beach utan åk direkt till Otres1 eller Otres2: det vet redan svenskar för där fanns det massor! Det är en chillad strandremsa med supersköna gästhus med inkluderade krogar. Vi hängde hela natten på Wish you were here och lyssnade på old school hip-hop, åt nachos och fick ner ett gäng tisdagsöl, som gick loss på 4kr styck.

Efter en kväll i hammocken drömde Richard att sängen gungade, ”Don’t drink and hammock”
Wish you were here baren, svårt att tro att det är djupaste vinter hemma, Wish you were here!
Jag och Sarah
Nästa morgon bar det tillbaka mot Sihanoukvilles flygplats, Saigon och vidare hem till Danang, home sweet home!

Sammanfattningsvisst

Skulle vi återvända till Kambodja? 

Man ska aldrig säga aldrig, men spontant: nej. 

Det finns såklart Phnom Pehn som jag har hört är en riktig pisstad, fast jag känner flera som har bott där i åratal, jag förstår ingenting. Sen finns det intressanta ställen som Angkor Wat/Siem Reap och grannbyn till Kampot, pepparbyn Kep som ska vara fint. Dit skulle vi i så fall åka.

Kambodja slog våra förväntningar, det var mycket bättre. Tuk-tuk ”maffian” var snälla som kattungar, folket var lika snälla som i Vietnam, fast med bättre engelska än vietnameser.

Prostitutionen existerade enbart i Sihanoukville, vi såg ett par mulliga tjejer i 30-års åldern, inte värre än i Stockholm. Vi märkte ingen drogförfall heller, inte ens på Koh Rong, som ska vara en ”partyö”.Farligaste drogen var i så fall öl och nachos.

Det som var mest förvånande var mängden av turister, efter åtta månader i Asien var det störtsta koncentrationen vi har sett. På alla tre orter! De jobbade på/ägde etablissemangen eller var gäster. Jag och Richard var stirriga. För oss var Kambodja lite som Mallis. Vi gissade var folk kom ifrån, käkade skräpmat och pratade engelska överallt. 

Kambodja är dyrt, skitigt och login håller låg standard, så jag vet inte varför det är så populärt. Vi träffade någon som har bott på ön Koh Rong i tre år, det är fullständigt otänkbart för oss. Jag kunde aldrig vänja mig vid ljummen piss/vatten med sand i fotknölsdjupt på alla toaletter, som man tog med sig på sin sittfotölj/säng sen. Fukt och konstant kliande.

Kambodja gjorde att vi tillfälligt tappade stinget för Laos och Burma, ja de fanns på tapeten ett tag. Alla intrycken har inte satt sig än såhär tre dagar efter resan, det brukar ta några månader. Men ja, som det hörs är det färgstarkt men inte alls dåligt på något sätt. 
Snarare som en pussel i denna resa. Vi behövde Kambodja.
Att landa i Danang efter vår resa kändes som att komma till Tokyo. Alla bilar, goda dofter, ljus, svag bris, toaletterna och vår lägenhet. Tutandet, kaotisk trafik och att ingen kan engelska kändes hemma igen. Vi upptäckte hur bra vi faktiskt kan hanka oss fram på vietnamesiskan, det är som om den blev bättre i Kambodja haha Ush jag känner redan nu vad vi kommer att sakna Danang.