Om att återvända

Vi tröttnade på vårt liv i Stockholm och tog ett sabbatsår 2016-2017. Nu har vi varit hemma i ett år. Här kommer en utvärdering om hur det är att komma hem efter ett sabbatsår.

17757976_10155574535005016_1765116545_n
Sista fotot på vårt sabbatsår, den 3e mars 2017, Puerto Princessa flygplatsen, Filippinerna

 

Efter första smekmånaden hemma, då allt kändes som en fortsättning på sabbatsåret, började bitarna falla på plats. Vi fick jobb omgående. Livet i Stockholm handlar om jobb, anställning och trygghet. Inte anställningstrygghet kanske, utan allmän trygghet. Terrorattacken på Drottninggatan inträffade en månad efter att vi kom hem. Det kanske inte kändes så tryggt. Men vi hade våra jobb.

Innan vi hann tänka efter, hade fyra månader gått och det var semestermånad i Sverige. Juli.

 

Svensk sommar IRL

Eftersom vi inte hade tjänat in någon semester, blev det en kortare variant för oss. Richard kom hem med en förkylning första semesterdagen, som precis hann avta när det blev dags att återvända till jobben. Sommaren var sval, molnig och blåsig och det fanns ingenting på tv. Vi rörde inte oss ur soffan. Men vi hade haft ett fantastiskt sabbatsår bakom oss, så det gjorde ingenting.

 

Inställda planer

Denna sommar fick Västkusten vänta. Jag kuggade körkortet och gick 20 000 kr back, i lektioner, hyrbil och avgifter, fortvarande utan lappen i handen. Jag hade börjat tappa fokus. Jobbstressen började komma åt mig. Snabb andhämtning, magknip, sömnlöshet och tappa hår blev min vardag. Tjejklassikern lades på is, min plats gick inte att sälja vidare. Planerna på fastighetsaffärer och att starta eget företag lades på is. Vi fick skylla oss själva som levt ett glassarliv i Asien, självklart skulle det svida att återvända hem. Hösten kom snabbt, mysiga familjehelger och övertidsjobb bokades på oss. Fritiden krympte märkbart. Mellan kraven från omgivningen, sov vi utslagna. Tills jag började vakna 02:45 vill säga. Japp, vi var definitivt tillbaka där vi hade lämnat det. Inget hade förändrats.

 

Förändringen

Vi hade fått igenom att få jobba 80% – med fredagarna lediga. Det var den stora förändringen efter sabbatsåret. Det blev ett val som verkligen gynnade våra arbetsgivare.  Jag förstår inte varför dem tjatade om att officiellt omskriva våra kontrakt till 100%. Vi hade färre sjukdagar och jag fick jobba övertid utan övertidsersättning. Dessutom, levererade jag två heltidstjänster mot 80% av lönen. Jag är ju rätt duktig. Dessa fredagar var den enda guldkanten på vår vardag. Värda varenda krona. Once you go deltid, you never go back.

 

Ett år har gått

Den andra mars 2018 firade vi ett år hemma. Jag hade fyra månader kvar av mitt uppdrag. Ångesten satt som ett skruvstäd runt min hals. Men jag var samma person som den som landat på Arlanda ett år tidigare. Precis som i filmen Dogville, där Nicole Kidmans karaktär utnyttjas av byn på alla möjliga sett. *spoiler alert Hon vinner i slutändan.

 

IMG_20180204_204331

 

 

Facit till första året

Sabbatsåret är det bästa vi har gjort. Vi skapade vårt livspussel. Vårt varumärke. Det är inte många par i medelåldern, med fasta anställningar, som ger sig ut i Asien med en tolv kilos rygga och stannar borta i tretton månader. Det var ingen utmaning, utmaningarna väntade hemma.

 

Saker som störde mig hemma:

  • Logistik, Stockholm har serös växtvärk, att bara ta sig till och från jobbet dödade min flow, jag var helt slut innan arbetsdagen började. Jobb hemifrån borde tillåtas under denna tillväxtperiod
  • Chefer och mellanchefer ska kunna leda och inspirera människor. Inte vara sopor.
  • Aktivitetsbaserade arbetsplatser är en speciell plats i helvetet
  • Möteskultur. Jag vill inte se dina läppar röra sig i fem timmar medan jag får hemorrojder.
  • On/off perioder. Efter sprint, är det vila. Förutom när du säljer din tid och är ägd. Precis som vi behandlar kor och grisar, behandlar vi människor på arbetsplatser, man kör bara kör och kör lite till. Empati och balans finns inte.
  • Tandlösa fackföreningar. Arbetstagaren har noll makt över sin situation. Ändå är det högkonjunktur och bra tider just nu.
  • Jobb/fritid balans. Det där med 40 timmars arbetsvecka är bullshit. Jag räknar in lunchtid och transport till och från jobbet (det är inte min ”fritid”) och vi hamnar på betydligt högre siffra. Lägg till övertid och jobbsamtal/mail på fritiden och du är ägd 24/7. Du får betalt för 40 timmar, övertidsersättning är det alltid tjafs om. Arbetsgivaren räknar mer att alltid ha dig tillgänglig.
  • Människor. Anställda och stressade människor är inte så roliga att ha och göra med.

 

Hur jag skulle vilja ha det:

  • Jobba när och hur jag vill. Köra igång 06:30 – i pyjamas. Jag vill använda min fräscha morgonhjärna till ngt bra, inte inställda tåg, bli trampad på tårna och skränade högtalare. Jag kan producera ngt bra eller så kan man döda min dag innan jag vaknat.
  • Absolut ingen chef. Däremot superstars. Möten får pågå länge, men då ska vi bygga unicorns. Tid är pengar.
  • Jobb/fritid balans. Jag kan jobba mycket i sprintar, men sen tar jag ledig. Och firar ordentligt när jag har varit duktig. Om det är bra väder på en måndag, drar jag ut med båten. Om jag tillbringar vintern i Sverige, gör jag som katterna, jag sover, jag maxar inte arbetsdagarna december. Under sommaren jobbar jag mest.
  • Människor: du är ett genomsnitt av fem personer du umgås med. Välj noga.

 

Vi är officiellt nu inne på år två och har smått påbörjat vår nästa resa. Det är jättetufft och jag grips av panik ibland. Men första året hemma ger mig många svar på hur jag vill ha det. Jag lever mest på IG just nu, bloggen ligger lite i träda, då det inte kommer några fantastiska resor närmaste halvåret.

DCIM100GOPRO

Annonser

2 reaktioner på ”Om att återvända

  1. Kan känna igen en del av detta! Efter vår årsresa 2015 är det svårt att hitta tillbaka till gamla mönster. Peter har bara jobbat med bloggen sedan vi kom hem och jag har utvecklat skräck för fasta tjänster. Hoppar på olika korta projekt och har bara resor i tankarna. Det låter som att ni har en intressant plan! Lycka till!

    Gilla

  2. Tack! Samma skräck för fasta tjänster här. När jag tänker på att arbeta på en myndighet i 25 år till ush! Men jag tror inte folk planerar, tänker att styra sitt liv, jag tror att alla bara gör. Sabbatsåret var bra för att man hinner tänka efter hur man vill ha det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s