Om att återvända

Jag önskar att jag vore en sån som längtade hem, som är stolt över mitt nya jobb, som känner mig värdefull att jag bidrar, är till nytta, att det orangea kuvertet blir tjockare. Att jag inser hur bra vi har det här hemma.

Men icke. Jag får dras med min rastlösa natur. Antingen är det svart eller vitt.

Efter sabbatsåret har vi sjösatt ett exceptionellt bra set-up:

  • Jag har 15 minuters cykel till jobbet, logistik check!
  • Richards nya dröm-båt ligger förtöjd fem minuter promenad från vår lägenhet
  • Vi har båda fredagarna arbetsfria
  • Uppenbarligen ligger vi bra till ekonomiskt, eftersom vi jobbar 80% inte ens skattesmällen på 300 000 kr (sålt hus) sänkte oss, även om det var på håret
  • Vi har spontanbesökt fyra länder sen hemkomsten och har fem till inplanerade

Hur skiljer sig rese-året från sabbatsåret?

De första tre månaderna av vårt resande var som en insitutions-detox. Det var utmattande. De första tre månaderna hemma var en omvänd chock, allt kändes nytt och overkligt. Egentligen var vi förberedda.

När jag i april insåg att jag är klar med Japan och stängde denna dörr, öppnades genast en ny dörr. Vietnam påminde mig om allt som jag älskade med Kyoto i början. Det råa, genuina, det ungdomliga. Killar och tjejer i jeansjackor på moppar, vårvinden i håret, hip-hoppen pumpandes från gatubarer. Genombrottet under vårt sabbatsår inträffade i Vietnam, Danang. Vårt institutions detox var över och den gråa världen framträdde  i technicolor.

Richards bekant ska gifta sig med en tjej från Suzhou, en stad i närheten av Shanghai. Jag har följt denna tagg på INSTA gram och har börjat inbilla mig att jag har levt där i mitt förra liv. Vi kommer att besöka Kina någon gång, men inte dit alla åker. Jag vill ha Kina på mitt sett, jag vill fastna. Kanske Suzhou blir vår nästa Danang?

 

Juli var full av fest och intensiv socialt liv – i Vietnam, vi hade landat. Hemma hade vi också landat, semestern kom och vi hade hunnit bli utbrända. Vi gick in i väggen efter tre månaders jobb. Det innebar att vi sov i soffan, eller tog ut oss i båten de dagar det inte var för molnigt/blåsigt.

9_1500552108659
Två bra saker med att vara hemma 1) Min Mor 2) skärgården.

I september försökte jag att ta körkort och misslyckades, åkte på orättvisa utskällningar på jobbet, gick upp i vikt och blev sömnlös. Utebliven mens, läkarbesök, magkatarr, det är nu som min kropp visar tecken på kronisk stress. Jag kan inte smälta mat eller sova, det börjar att bli lite tungt att prestera på jobbet. Den negativa spiralen är igång.

img_20180204_204331.jpg

 

November. Under sabbatsåret firade vi Richards födelsedag i Kambodja, i år i Moskva. Det är svårt att säga vilket var mer magiskt. Moskva var årets bästa resa, eftersom den raserade våra förutfattade meningar. Det är intressant hur media framställer Ryssland som en hemsk plats och USA som jättebra. Det finns inga dåliga ställen, det handlar om vem du är, resa är som att se sig själv i spegeln. Vi uppfattade ryssar som vänliga, barerna var mer hipster än i Los Angeles och staden modern, ren och trygg. Men kall.

I december sker något. Jag går med i facket och tillbringar hela jullovet med att sammanställa en anmälan om kränkning och brister på jobbet. Jag kunde ändå inte smälta någon julmat, hann inte handla presenter, orkade inte träffa familj. Det blev hårda julklappar. Reaktionen blev tillfredsställande och då hade jag inte ens facket med mig på mötet. Ett tips är att ha facket med dig på möten med arbetsgivaren, hen är inte din vän och i sådana lägen behöver du en. Synd att hälften av teamet hade hunnit säga upp sig eller gått in i väggen. Det är första gången som jag säger ifrån på jobbet. Det är också första gången som jag inser hur rädda människor är på arbetsplatserna. Jag blev förbannad.

 

Januari

I Vietnam var det regnigt och fuktigt, alla var låga på grund av stundande Tet, tystnad och stängda barer som lunar New Year innebar. Vi var klara med Danang-livet.

Hemma, direkt efter mitt möte med cheferna på jobbet åkte vi till Amsterdam, min favoritstad. Där sammanstrålade vi med min lillasyster (bosatt i Los Angeles) och såg Depeche Mode på Ziggo Dome. Vi åt en massa ost, såg en massa konst och festade med bandet backstage faktiskt. Det är vad jag kallar för plåster på såren. Behövde ny luft, cannabis-indränkt sådan.

Amsterdam, bästa av städer och min lillasyster, plåster på såren

Februari

Tuppens år firade vi på Filippinska ön Palawan, genom att åka motorcykel kors och tvärs på ön. Det var SÅ BRA. Vi var så slipade, fria, lätta som vi aldrig hade varit. Knappt något bagage, lätt att kommunicera med folk, fullständigt fri sinne, vi var i vårt ZEN. Vi flög fram. Vi var det paret jag alltid velat vara, som två fjärilar. Jag kom ihåg att jag tänkte att vi måste skaffa en Harley när vi kommer hem.

Filippinerna, Palawan, den mest magiska paradisön av dem alla. På flera sätt slog Palawan ut Bali faktiskt.

Hundens år inleddes med en segermånad för mig på hemmaplan. Stämningen på jobbet skum, alla undviker eller berömmer mig och tystnar när jag pratar. Jag har inte ens någon hög position. Känner mig som om jag hade vunnit en blodig fight. Spelar ingen roll, jag hade inga vänner där från början ändå. Tre månader till.

Och sen?

Man frågar oss om vi ska sticka iväg i ett år igen. Men ett sabbatsår leder jo bara tillbaka hit. Redan som jag skrev tidigare, kommer det istället att ske en hållbar förändring i våra liv.

  1. Den 14e juni; slutar mitt uppdrag och jag blir egen företagare. Under tolv månader utvecklar jag firman, medan min man kommer att stanna kvar på sitt jobb och backar upp mig.
  2. Därefter kommer vi att lämna Stockholm. Staden vi har växt upp i och staden som vi har växt ut ur sen länge. Vi är öppna för allt från att byta vår bostad mot en eller två i ett annat land och hyra ut det på Airbnb, till att driva en affärsrörelse på västkusten och bo i en husvagn, till att bo några år i Irkutsk eller Budapest i en digital nomad hub.

Sammanfattningssvist

Vi längtade inte hem. Kanske var vår inställning från början redan dålig?

Upplägget för livspusslet var bra. Känner du någon som har lagt upp det bättre? Lämna gärna en kommentar.

Största skillnaden hemma är den personliga utvecklingen som stannat av. Jag insåg att inga stordåd kommer att bedrivas när man är anställd. Antingen satsar jag på att vara egen eller inte, det är för mig omöjligt att göra båda.

Från och med juni, händer roliga sakar på löpande band. Bröllop i Polen, sen Slovaken, Tjeckien, Berlin, Kroatien, starta upp eget, gå kurser, känna sig lost, oroa sig för säljet haha, jag ser fram emot allt

Annonser

2 reaktioner på ”Om att återvända

  1. Kan känna igen en del av detta! Efter vår årsresa 2015 är det svårt att hitta tillbaka till gamla mönster. Peter har bara jobbat med bloggen sedan vi kom hem och jag har utvecklat skräck för fasta tjänster. Hoppar på olika korta projekt och har bara resor i tankarna. Det låter som att ni har en intressant plan! Lycka till!

    Gilla

  2. Tack! Samma skräck för fasta tjänster här. När jag tänker på att arbeta på en myndighet i 25 år till ush! Men jag tror inte folk planerar, tänker att styra sitt liv, jag tror att alla bara gör. Sabbatsåret var bra för att man hinner tänka efter hur man vill ha det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s