6 månaders resande: reflektioner

3 månader blev en magisk gräns. Från början var resan en evig semester, varken veckodag eller budget existerade, vi levde i nuet och det var lördag hela veckan. 

Lägenheten i Tokyo, packningen till Vietnam på sängen

Travel burnout

Tremånadsgränsen inträffade i Tokyo. Det var inte kul att gå ut fast vi befann oss i världens bästa stad, det enda vi ville var vara i en en dräglig bostad och att kunna laga egen mat, vi tröttnade på backpackerlivet. Hade vi inte dragit ned på tempot, hade vi förmodligen längtat hem just nu. Längtat till vår familji och vänner, skärgården, plockgodis, vin och ost, kebab och korvstroganof (som jag alltid saknar utomlands fast jag inte brukar äta det hemma) 
Vissa kallar det för travel burnout; man blir gråtfärdig när man tänker på att släpa alla sina tillhörigheter på ryggen och leta efter ny adress. Vi var inte alls förberedda för denna svängning, som tur är tog vi denna fas graciöst. Vi krashade i den bästa för ändamålet lyan i Danang, Vietnam.

Vi streamar serier i vår säng i Danang

Tid

När jag förberedde sabbatsåret, planerade jag en massa saker att göra; jag skapade listor på böcker och podcasts, researchade yoga retreats, språk- och matlagningskurser, startade en blogg, tog med mig systemkameran samt sparade länkar till online fotokurser. Jag skulle vara ledig, då kunde jag ju GÖRA en massa. Tid har dock blivit valuta i dagens samhälle. Att man äger sin tid betyder för mig att man är rik. Ibland tänker jag på hur det vore att vara pensionerad, är det så här vi skulle leva?

Kan man verkligen leva så här?

Bästa landet hitills

Det blir fortvarande inte som man har tänkt sig, vilket gör resan så spännande. Det bästa landet är Vietnam. Vi gillar Danang för att timingen är bra, stan erbjuder det vi vill när vi vill det. Hade det varit första anhalten hade vi nog inte alls gillat stan, aldeles för lugnt. Danang-bor är sjyssta, chillade och oskuldsfulla. Man får bra logi och mat för pengarna, kaffet är beroendeframkallande, det är rent och luktar gott överallt. Vi trivs. 
Nästbästa landet var Bali. Bali är vilt och exotiskt, det är ett paradis men män blänger om kvinnor visar knäna, försäljarna är respektlösa, amerikanskorna i Ubud tror verkligen att dom är Julia Roberts i ”Eat, prey, love” Klarar man av det, så är Bali som en gnutta himmel, med magiska morgonar, heliga riter och djungel, där kan allt hända. Ett plus är att svenska ungdomar vallfärdar till giliöarna, man kan då få prata svenska!
Sist kommer Japan. Här handlar det om olycklig timing. Japan är en 2-veckors turistmål och passar inte som ett sabbatsår destination, Japan slukar energi och kassa i ljusets hastighet.

Richard framför vår lya i Danang

VAD GÖR VI EGENTLIGEN?

Ja, vad gör folk som inte går till jobbet varje dag? I våra Bali och Japan poster kan man se att vi har rest runt en massa, de tre första månaderna. 
Detta har vi gjort i Vietnam i 3 månader

  • Slukade poddar och serier 
  • Bloggade, fotade
  • Joggade i sanden och tränade sönder gummibandet hemma
  • Gick på spa 
  • Handlade på lokala matmarknaden 2ggr/vecka
  • Strandhängde vid solnedgångarna
  • Gick på Danang Electronic Carnival
  • Shoppade Hawaianas flip flops, guldfärgade Birkenstock, solhatt,  klädning och svart linne till maken
  • Bråkade med Skandiabanken
  • Beställde nya bankomatkort 2 ggr
  • Betalade kronofogden
  • Fick skatteåterbäring
  • Hajkade 14+14 km till lady Buddha
  • Suportrade Sverige i fotbolls EM
  • Firade min födelsdag hela dagen och halva natten 
  • Övernattade i Hoi An 
  • Pluggade vietnamesiska
  • Hyrde motorcykel och åkte runt Son Tra
  • Diskuterade affärsideér
  • Gick på H2O poolparty 
  • Planerade resten av vår resa
  • Långa middagar och sena nätter med nya bekanta 
  • Visum-förlängning i Laos 
  • Letade efter billigare bostad
  • Försökte få koll på det vietnamesiska köket
  • Startade en webbshop


Äventyrare

Det är inte bara svenskar som trygghetsknarkar på resan, även expats håller sig inom en snäv cirkel av sitt rum och dyra turisthak. Jag anser inte mig och Richard vara äventyrare, men lite öppnare än de flesta faktiskt, vilket är nytt för oss.
Egentligen är alla sätt att resa bra sätt, man får alltid med sig någonting hem, jag är jätteglad att träffa andra resenärer på resan, oavsett nationalitet, läggning och ålder, gladast över svenskar så klart. Men jag har lärt mig att ta ”äventyrsbloggar” och ”lokala tips” med STOR gnutta salt. Jag var så inspirerad av artiklar om de som har tröttnat på hamsterhjulet hemma och som frigjort sig. Läser man mellan raderna så hänger dessa äventyrare oftast  i turiststråken och lever ett väldigt skyddat liv. Vi har träffat ngn enstaka person som går in i kulturen helhjärtat: som den där svenska 21-ringen som dejtade en muslimsk Lombok-tjej och pratade indonesiska efter ngra veckor, eller australiensiska Michael som har skitsvårt att bli förstådd på vietnamesiska, men det hindrar inte honom från att utropa ”chac-chan” (=sure!) och bränna ensam på sin moppe till mekongdeltat. En sak jag upptäckte: expats som rest längre än 2 år har slutat skryta på Facebook och i flera fall eliminerat sitt FB konto! 

Richard i Sverige t-shan och jag rakt fram på Moc Mien café

Framtidsplaner

Jag läser på nätet hur man hemma sätter upp ljusglimtar att se framemot i höst och vinter. För första gången ngnsin lever jag i nuet. Jag vill inte att ngt förändras, vi har hittar Asiens hemlighet, eller en av dom och vårt lilla hippie community, andra nomader. Rent sakligt så stannar vi i Danang året ut. Ngn tripp tillbaka till Bali blir det däremot inte: flyg äter upp för mycket pengar. Dessutom är Bali dyrare. 


Sista words of wisdom för dig som ska resa i 6 månader

  • Besök tandhygienisten innan du åker. El-tandborsten byttes mot engångstanborstar med tandsten och ilningar som resultat
  • Ta inte med några vita kläder/underkläder
  • Torr deo väger mindre
  • Lämna klänningar hemma, satsa på kjolar+toppar, 2 toppar per underdel
  • Ta kläder med lite spänst, 100% bommull hänger bara i tropisk klimat
  • Ta aldrig tips på restauranger från webben eller från lokalfolk om du inte vill äta pizza/pasta/mackor, sätt dig där byggarbetare och barn äter 
  • Kokosolja steker vi mat i, gör bullet-proof kaffe med, tarbort smink med och använder som ansikts och kroppsolja, förutom solskydd och deo, smartaste personliga produkt.
Annonser

6 reaktioner på ”6 månaders resande: reflektioner

  1. Visst kan jag förstå att man kommer till en fas där det känns lite jobbigt att bra runt på allting och aldrig vara hemma. Vi reste i ett år, men då reste vi i husbil, så då har man ju med sig hemmet. Att fördriva tiden är inte svårt, det är i alla fall vår upplevelse. Tack för att ni delade med er av de här delarna av resandet!

    Liked by 1 person

  2. Åh vilket intressant inlägg. Jag känner igen mycket från min 6-månadersresa, hemlängtan och tröttheten på att inte ha en bas. Men jag blev nog aldrig riktigt trött på det, kanske för att jag varvade kortare äventyr med längre uppehåll. Hos min resflirts familj i Brisbane levde jag förortsliv, fick hänga med till deras ställe i djungeln och till deras beach shack i en mindre beach-ort. I två månader hade jag Brisbane som bas och fick en inblick i yrkesliv och ungdomsliv och allt möjligt. Det bästa var att kunna packa upp, tvätta och ta en lätt packning på små äventyr!

    Men Thailand var annorlunda såklart, men där såg jag till att stanna minst en vecka på paradisplatser jag hittade. Nya Zeeland gav så mycket energi och det fanns så mycket att se att jag inte ens reflekterade över att jag som mest hade 2 nätter på en plats.

    Jag hoppas ni kan tänka på gråpissigt novemberväder i en bilkö in till ett astrist morgonmöte varje gång ni känner av det.Haha. En resevardag är så himla mycket friare, även om det är en vardag ibland.
    Och kokosolja har jag här hemma. Bästa ”ansiktskrämen”!

    Liked by 1 person

  3. Min son har bott i Saigon i ca 20 år; gift med Tran ? och har tre barn.
    Har varit dit flera ggr. Kan förstå att det känns skönt att komma dit som turist och
    inte behöva göra nånting annat än att njuta. Men att vara zigenare ett helt år
    blir en aning tråkigt, det är jag säker på. – Vet inte om ni träffat några ”infödingar”
    andra än ungdomar på barer och beaches.

    Bodde i Indonesien i över två år. Underbart! Wrap-around skirt och T-top var allt
    man behövde i klädväg.

    Liked by 1 person

    1. Saigon låter spännande, vill vi besöka en dag! Att vara zigenare ett helt år känns helt OK, om man har en lägenhet och sin käresta med sig. Det är om man ska flytta varje vecka som det kan bli jobbigt. Vi umgås med vietnameser, inte bara för att vi lärde känna några på språkcafé och har utflykter och middagar ihop, vi bor vi i ett vietnamesiskt kvarter med vietnamesiska grannar. Danang känns väldigt osegregerat, jag verkligen gillar folket här dom är så varma och direkta och verkligen kontaktsökande. Indosien var bra, det är otroligt vad lite prylar man behöver egentligen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s